Dagens Nyheter – 22 oktober 1872, sida 1

EE eten Det var en festdag i Algier; flaggor svajade från husen, en kapplöpning mellan araber var anordnad, och en stor revy af trupperna skulle hållas med anledning af en utländsk generals ankomst till staden; och i följd häraf rådde öfverallt på gatorna lif och rörelse, glädje och munterhet. Dylika folkfester älskade hon, och det hände väl sällan att de firades, utan att hon deltog i dem. Också var hon säker om att denna fråga nu gick från mun till mun: CMen hvar i all verlden är då Cigarette? Hon var ju afrikanska härens generalissima. Dock rörde hon sig icke ur stället; ty hon visste att under den allmänna förlustelsen skulle dessa sjukbäddar, af hvilka hon omgafs, bli ännu mera öfvergifna än eljest. Hon visste tillika att det var för denne mans skull, hvilken nu låg döende bredvid henne, som Belå faire-peur sålt sina små skulpturarbeten. Som nämdt är, timmarne förgingo, det blef afton. Cigarette satt ännu vid samma sjuksäng, då skymningen inträdde. Plötsligt fick hon höra steg helt nära sig, och när hon såg uppvarseblef hon Cecil, som stannade vid sin väns läger och lutande sig öfver honom frågade: — Käraste Låöon, hur är det med er? I hans röst låg ett uttryck af obeskriflig ömhet; Lon Ramon hade under många år varit hans kamrat, och han värderade honom högt. Det var också mycket synd om den