Dagens Nyheter – 22 oktober 1872, sida 1

Rö P ne en hund, och dock gör hvad gom är rätt och strider tappert, allt detta oaktadt; — se dessa och deras likar äro ärans män! Den ugelt underhållne och illa behandlade som ådagalägger hjeltemod endast derför att det behöfves för Frankrikes skull, och ehuru han vet att han aldrig har någon annan belöning att vänta än sitt eget samvetes bifall, han är en ärans man. Och sådana män finnas här på hospitalet ständigt, men man söker dem förgäfves i hofvets talar, der marskalkar och generaler samlas. Hon hade talat med hänförelsens värma och med en röst kom hördes öfver hela rummet. Och bland alla dessa aftärda sjuklingar fanns väl ingen som ej kände med sig sjelf, att han egde en eller annan af dessa förtjenster, som hon skattade så högt, samt erfor en ljuf tröst af att höra dem lofordas. De stackars krigarne blefvo sålunda lyckliggjorda för ett ögonblick midt i sin smärta. Detta visste hon, och måhända var det också just i gådant syfte hon hållit sitt granna tal. Cch huru stort värde de alla satte på henne! Ute på kaserngården eller vid de glada lekarne å exercisplatserna, der gäckades hon med dem utan medlidande och tuktade dem till och med ibland, när de buro sig dumt åt, men voro de väl en gång komna på sjukhuset, då hade de genast i henne en vän, gom — de sågo det väl — för deras skull var i stånd till hvilka uppoffringar som helst. UNDER SKILDA FANOR. 53.