Dagens Nyheter – 21 oktober 1872, sida 3

att ha eett tjurfuktningar på fullt allvar. Patagonierna äro i alltnänket välväxta män; deras medellängd är 6 fot. Do äro atletiskt byggda, mycket verksatörta osh äta litet. De kunna, vid behof, länge umbära föda; Poeras utseende är godt; de hafva klara ögon, tunna tiäsor och i allmänhet goda tänder. Männens hy är rödbruni de bära icke något skägg och rycka till och med ut Håföt i ögonbrynen. Mänaen hafva långt; svallande hår, soi dö vårda med mycken omscrg ogh låta tvinnorna borstå minst en gång om dagen. De unga tvinnorna hafva ett godt utseende, och både unga och gamla äro utomordentligt flitiga. Deras drägt, hufvud sakligen bestående af pelsverk, är vacker; qvinnorna brodera smakfullt do beredda hudar, af hvilka deras kappor äro hopsydda. De hafva få traditioner och deras sånger äro blott och bart melodiösa ljud, utan text, Hästdressyr och lekar äro deras favorithöjen, och de hafva många lekar som fordra mycken färdighet i händerna. Äktenskap ingås alltid af böjelse och den enda ceremonien är ett utbyte af gåfvof samt en större bästslagt. Då en tekuelch dör, dödas alla hans hästar, hundar och andra djur; alla hans öfriga tillhörigheter staplas upp i en hög och brännas. Hästarnes kött utdelas bland slägtingarne, och enkan,. som kortklipper sitt hår och målar sig svart, återvänder till sina slägtingars tält eller till! höfdingens, om hon icke har några anförvandter inom stamman. Hvad deras religion be träffar, tro de på en gudomlig ande, men de hafva inga afgudar eller andra föremål som de dyrka, och något spår till soldyrkan förefinnes icke hos dem. På det hela taget är detta egendomliga nomadfolk i hög grad intresse: väckande och mycket aktningsvärdt ; hr Musters berömmer dem för deras redbarhet och tillråder andra resande att utan skygghet, tvekan eller ötvermod umgås med dem.