Dagens Nyheter – 21 oktober 1872, sida 3

Sådan var doktorns dystra, som man bör hoppas alltför dystra, uppfattniog af ställningen. Ett år i strutsen8 hemland. (Efter Chambers Journal.) (Slut.) Det sällskap, till hvilket herr Musters hade anslutit sig, framtågade långsamt genom Rio Uhicodalen. Po färdades och jagade i en bitande blåst, då och då urartande till shöstorm. Do hvilade med obestämda mellantider i siva toldos och dansade muntert, ja, ursinnigt i ett för detta ändamål reserveradt tält. Dansen var iöke öskön, men blef grotesk genom hutvudets befängda rörelser; Den utfördes uteslutande af männen; qvinnofna tillåtas endast att se på. Don första anblicken af Cordillererna var i hög grad imponerande, men vägen blef för hvarjö timile täera bestärlig och att bland isblock, hvilka illa sårade både hästar och tyttare, vada öfver floden, var sannerligen ett af skräskandö företags De slogo läger några daBär DÅ Kotta miranden, hvarifrån dalen sträckte sig flera mil inåt landet, och indiafeffå sade br Musters att vilda hästar funnos innan man framkom till bergen. Den tröttsamma vandriogen, från lägröt till do ståtliga bergen, erbjöd mycket af intresse och Var rik på naturskönketer: för , Hvilka ohdast den hvite mannen hade blick. icgenået öm ändängömda städer återfunnos äfven här, likasom i Chili, Peru och Mexiko, En dag under jagten fick sällskapet höra en skarp knall, liknande ett EanSnskott; Okk då man spejade i vester, märktes ett svart rökmoln hänga After Cordillerernag spetsar. Hr Musters följeslagare säde honövit ätt ind!anetna vid flera tillfällen hade märkt liknande rökkolonner i samiiå Yväderstreck. Ena gång voro de så fullkomligt öfver tygade om, att dessa rökpelare härledde sig från rhenniskors Verksamliet, alt ett sällskap begaf sig ut för ätt söka genotntränga sko: garna och uppnå dö ökända invånatnos bo städer, hvilkas tillvaro röken tröddes omgifta. De framtiängde ett stycke genom do vilda skogarne på bergen, men detta var förenadt med så mycken svårighet, att de slutligen beslöto Vända om. Det är mycket möjligt att både explosionen och fröken härledde sig från någon okänd, arbetande vulkan i bergskodjan i men indianerna tro fullt och fast på tillvaron af antingen en okänd stam eller en undangömd st: bland truokanierna längre norrtit var eh bo rättelse gängse om att ett nybygge, befolkadt af hvite, hvilka talade ett ukändt språk, en gång skulle äpptäckts i bergens ödeimarkor der i graonskapet. Det är svårt att tro att en civiliserad man skull kunna löfva så länge bland något slags vildar, äfven så vänligt sinnade som tekuelcherna otvifvelaktigt äro, titan att åf denna isolering blitva bragt ull förtviflan. Men något sådant inträffade icko mod hr Musters, ehuru han var fullzomligt i saknad af alla, ätven do onkläste ott Civillseradt lifs bed rämligheter; hvad intellektuel spis beträffar, medförde han blott en kalf gammal bok. Men folket avh landet oSh de vackra djuren voro nog att ständigt hålla hans introsse vid lif. Förhållandet möllan djtir, och menniskor är i atagönien sådant, att de senare ätminstono icko behöfya befara brist på föda. Så förekommer t. ex. laman ymnigt ända från Peru, i dö Vidsträdkta trakterua öster öm Vordillererna, från Mendoza till Magelhaens sund och till och med Eldslandet, Lamans kött är förträffligt och snarlikt fårkött; den ungalamans kövt liknar treta köttab al tnyöket sida Fall var. Laman är till lika stor nytta för indianerna gom renen för lapparno. Hudarne ai äldre djur begagnas till tält och de ungas till kläder, Af gonorna i bakkenon göres tråd; af skiobet på halsen fås lazzos; af skenbenet skära de ut tärningar och förfärdiga ett musikaliskt instrument. En af hr Musters vänner yttrade om laman: Det är ett besynnerligt djur; det gnägsåt föm ön häst, har ull eom får, hals som en kamel, fötter som ett rådjur och är snabbt som den onde. då De brokiga fåglarne, de snabba och vackra strutsarne prisas högeligen och äro i flera afseendön ännu möra nyttiga ån Jaman: Den patagoniska varleteten af strutsen är mindro och ljusare än den afrikanska. Vingfjädrarne afyttras i Buenos Ayres för 1 dollar skålpundet. Halsen begagnas till tobakspung eller påse att förvara salt uti; at Senötaa i benen göras tåg; fettet på bröstet och ryggen förvaras i säckar, gjorda utat skinnet. Kövttet är mera närande än det af något annat djur i landet och äggen äro en god föda under sep: tember, oktober och november måvgder. Hatien är snabbare än honan, I händelse af fara låtsar hanen vara skadad för att draga jägarens uppmärksamhet från ungarne. Deras syn är mygket skarp. Deras vanliga föda består at kort gräs och frön af åtskilliga buskväxter. De hafva icke simhud mellan tårna, men kunna simma tillräckligt mycket för att passera en flod. Vintortiden bruka indianerna drifva ut dom i vattnet, då deras ben snart stelna af köld och de drifva i land med strömmen samt lätt fångas. I motsats till andra fåglars vana, är let bland strutsarne hanen som ligger på äggen och som, an kycklingarne äro