Dagens Nyheter – 21 oktober 1872, sida 1

-— TlU ett vackert, ytterst finbildadte ansigt, som väl kunnat tjena till modell åt en målare, den der ville framställa den helige Johannes. Han var nära döden i följd af en svår åkomma i lungorna. Cigarette kastade en betydelsefull blick på honom. — Nåväl, är det icke eländet som skapar och utgör den sanna krigaräran? sade hon. — Vi tro så, medan vi ännu äro barn. Gud bjelpe oss! svarade den lungsigtige mannen. -— Och barnens tro är den rätta, utbrast Fanans väninna. Äran! Består hon utaf stjernor och granna band och marskalkstafvar? Nej. Den gom skördar sådana utmärkelser, han låter sig föras af sin stolta gångare upp på en kulle — utom skotthåll — samt åser derifrån genom sin kikare huru hans trupper bölja framåt i det stora blodhafvet nedanför honom. Det är eländet, qvalen, lidandet som utgöra äran ... Den olycklige, som med blödande fötter och under en brännande sol går döden till mötes och kämpar och arbetar och försakar och pinas, utan att klaga; den:halfdöde, som plågas en hel natt på det mörka, hemska slagfältet, utan att någon frågar efter honom; den som utstår det grymmaste straff, låter sig stekas till döds vid sakta eld holdre än att förråda en hemlighet, hvars bevarande är af vigt för hans land och hans bröder; den som blir slagen som en mulåsna, uthungrad som en kamel och nödgas bo, såsom det anstär