Dagens Nyheter – 21 oktober 1872, sida 1

— 409 — ieke bjelpa. Ett par timmar gednare, innan jagten ännu var slut, fördag han förbi henne, sårad och ganslös. Han hade med egen lifsfara räddat hennes bror från en säker död. Ett retadt vildsvin hade hotat Philip; nu var det i stället Corona dAmagies kropp som sargats af dess väldiga betar. — Hon blir en krympling, en lam etackare för hela sitt lif! sade Philip, och hans läppar darrade af sinnesrörelso då han talade. Hon såg på sin bror; hon älskade honom högt, och ingen hyllning, egnad henne sjelf, skullo ha rört henne så som detta bevis på hängifvenhet för honom. — Tror ni att han får lefva? frågade hon. — Man lär vara öfvertygad derom. Det säges att han kan uppnå en mycket hög ålder oaktadt dessa skador. Min Gud, hvilket förfärligt lif!... Och detta har skett honom för min skull, i mitt ställe! Hon förblef tyst en stund, derefter gåg hon åter upp; hennes ansigte var nu något blekare än nyss, men det röjde en fast beslutsamhet. — Philip, vi lemna icke våra skulder obetalda. Gå och sög honom att jag vill bli bars hustru. — Heng hustru — nu? Venstia! — Gå, utbrast hon heolt kort. Säg honom hvad jag segt. — Men hvilken uppoffring! Med er skönhet, er ungdom... UNDER SKILDA FANOR, GP: