Dagens Nyheter – 21 oktober 1872, sida 1

fredsförslag. I förlitande på biskopens ed begåfvo sig de förnämste bland de upproriska till Birgers läger. Men der blefvo de genast fängslade och kort derefter halshuggna. Derpå angreps och skingrades deras foli, hvarvid en mingd tyskar nedhöggos. (Biskopen, com öfver sitt förräderi kände stora samvetsqval och till försoning lät uppbygga Kolbäcks kyrka, dog under en valfart till det heliga landet.) Sedan Birger nu erhållit lugn, började han dessa bemödanden för svenska allmogens sjelfständighet och hela Sveriges väl, hvilka höljt hans narn med ära. Bland de förnämsta af hans åtgärder är befistandet af Stockholm, hvars grundläggare han till och med kan kallas, emedan han skänkte det dess privilegier och fribeter. Hans fridslagar sökte afbjelpa en mängd våldsamheter och missbruk, och med dem flyttade Birger Sverige långt på civilisationens bana. Träldomens afskaffande är också en betydelsefull tilldragelse, ehuru slafveriet aldrig i Sverige gått så långt com i andra länder. Värjemålseden infördes i stället för den 8 k. jernbörden. — . Efter att i sexton år hafva fört spiran i sonens namn och derunder oafbrutet verkat för landets välstånd och folkets upplysning, afled Birger Jarl år 1266 och blef begrafven i Varnbems kloster. 1595: blefvo jesniterna uwisade ur Sverige. 1805: slaget vid Trafolgar, der engelsmännen under Nelson besegrade fransmännen under Villeneuve. CCS Konsulsärenden. K. m:t har utnämt: till svensk-norsk generalkonsul i Helsingfors svensk-norske generalkonsula i Algier F. Rouget de S:t Hermine; och till svensk-norsk konsul i Archangel kaptenlöjtnanten i norska marinen D. C. Bodam; erkänt E. W. Eriksson i egenskap af dansk vicekonsul i Sölvesborg och Pukavik. Styrelsem för statens jer Vägsirefik har förordnat stationsskrifvaren A. W. Thelin att vara stationsmästare vid Lagmansholm. Kliagodageni anledning af kung Carls frånfälle högtidlighölls i går på föreskrifvet sätt med tre gudstjenster i hufvudstadens och rikets öfriga kyrkor. De påbudna predikotexterna voro: ottesången: Ps. 39, v. 13; högmessan: Jerem. kap. 29, v. 11 14; aftonsången: Ps. 46, v. 2. Härvarande kyrkor voro alla öfverfyllda och stämningen djupt allvarlig. Ten kuvgliga familjens flesta medlemmar, nemligen konungen och drottningen, prins August med gemål och emåprinsarne, öfvervoro högmessan i Blottskyrkan, der man dessutom såg hofvens uppvaktningar samt ett större antal civila och militära embetsoch tjenstemän. Från orgelläktaren utfördes sång af en kör, bestående af elever vid Musikaliska akademien. Äfven i Synagogan hölls en högtidlig sorgegudstjenst i anledning af dagens betydelse. Den vackra kyrkan, som delvis var särskildt dekorerad, i svart och silfver, var ända till trängsel fylld. Gudstjensten inleddes med-ett preludium för orgel, hvarpå följde en kör; derpå en hebreisk bön samt åter en kör, hvarefter dr Levysohn höll en ypperlig predikan, öfver ämne, hemtadt ur den för dagen påbudna texten. Efter predikan afsjöngs åter en kör, hvarpå följde välsignelsen. Gudstjensten afslutades med en kör, en hebreisk bön samt en slutkör. I flera landsortsstäder ämnade man dels föranstalta processioner af stater och kårer till högmessogudstjensten, dels på annat sätt högtidlighålla dagen utöfver hvad detkungliga påbudet om densammas begående föreskref.