Dagens Nyheter – 19 oktober 1872, sida 1

icke så kall, icke så likgiltig för allt, som vorlden trodde henne vara. — Jag har på förhand lofvat att upfylla er önskan, och jag måste stå vid mitt löfte, svarade hon efter en stunds tystnad. Jag skall icke mera söka påtvinga er mina välgerningar. Men — om jag ber er derom — skulle ni väl kunna å mina vägnar utdela litet guld bland era kamrater och underordnade för att glädja dem? — Jag kan ej mottaga några penningar för deras räkning; men vill ni visa dem er välvilja, gifva de sjuka litet vin eller frukt eller blommor — ty det finnes mången bland dem som sätter stort värde på blommor — så skicka era gåfvor till hospitalet, och många välsignelser skola följa ert namn. Det råder ett obeskrifligt elände bland de sjuka. — Jag skall komma ihåg detta, svarade hon tankfull, under det att en skugga af bedröfvelse förmörkade hennes anlete. Adjö, herr korporal; och om ni skulle ändra er vilja samt tillåta mig att fästa hans majestäts uppmärksamhet på ert namn, så sänd mig några reder. Här har ni mitt kort. Vagnen sattes nu i rörelse och rullade bort med stor fart. Cecil stod qvsr, tyst och funrdersam, utanför mohrens butik med det eleganta visitkortet i sin hand. Derå var tryckt: Hertiginnan Corona d Amagiie, Iotel Corona, Paris. UNDER SKILDA FANOR. DEN