Dagens Nyheter – 19 oktober 1872, sida 1

RRENO ISRN PTE ASSA Bref från Skåne. Det politiska intresse, som inom de skånska häraderna stundom träder i dagen och visar sig i en vid vissa tillfällen frambrytande energi, försvinner stundom, så att man deraf icke förnimmer den minsta yttring. En sådan likgiltighetens tid inträdde efter rikedagens slut och fortfor till dess valen till ledamöter i andra kammaren voro utlysta, då skåningen för några ögonblick vaknade upp, gnuggade sömnen ur ögonen och tänkte efter hvad som vore att göra. Den tanken framstod då öfver alltklart och enhälligt att man borde välja bönder, emedan en del afde för handen varande frågorna endast af bönder kunde lösas. Man valde också bönder, om man undantager i Ljunits och Herrestads härader, der grefve Posse ännu är sjelfskrifven. Vi ha sett de nya riksdagsmännen karakteriserade i Dagens Nyheter, men finna oss icke fullt belåtna med skildringen af den ene representanten, den unge bonden och folkhögskoleeleven Ivar Månsson i Träöä. Ivar Månsson är, tro vi, icke hänsynslö utan besitter rätt mycken takt och humanitet. En få ung man kan omöjligen ha brutit många lansar i det offentliga lifvet, och då han någon gång uppträdt har man kanhända alltför mycket lagt märke till nybörjarens kantigheter. Det är icke för sin parlamentariska förmåga Ivar Månsson blef vald, utan för sina solida egenskaper, som göra honom till typen af en rättfram och ärlig bonde. Man finner honom aldrig der spel och dryckjom idkas, men der något nyttigt är å bane, der är Ivar Månsson med. Det är möjligt att Ivar Månsson icke är skapad för riksdagsmannakallet — framtiden skall utvisa detta — men hans enkla, redliga svenska eginne skall alltid göra honom till en utmärkt medborgare, äfven om hans verkningskrets skulle inskränka sig till hans gård och hans qvarnar. Nils Hansson i Ormastorp och Lasse Jönsson i Sandby äro äldre, ha mer erfarenhet, och man kan således värta att deras verksamhet redan under första riksdagen skall blifva märkbar. Anders Andersson i Påarp, Ivar Månssons kamrat vid folkhögskolan, flerårig kommunalman och ordförande i Vällufs laädtmannaförening, är icke heller att räknas bland nybörjarne. Alla de i häraderna nyvalda tillhöra venstern. Sedan valen ändtligen blifvit öfverstökade och utfallit till don skånska landtmannens belåtenhet, har hans politiska lif åter trädt i dvala, och det är i dessa dagar nästan omöjligt att få ett politiskt samtal i gång. Den, som nu ville företaga en resa igenom provinsen, skulle lätt förledas att tro, det skåningarne äro de i politiskt hänseende likgiltigaste menniskor på Guds gröna jord. Den stigande välmågan visar sig i alla riktningar. Unga män i staden och på landet etablera sig och börja rörelse under goda utsigter. I Malmö öppnas i dossa dagar stadens sjunde boktryckeri, som anlägges för tidningen Framåts räkning. Denna lilla tidning, en af de minsta i landet och hittills alltför dyr i förhållande till storleken, har dock, hufvudsakligen derföre att den till största delen skrifves för platsen, fått en betydlig spridning. Det nya tryckeriet kommer att uteslutande skötas af frun