Dagens Nyheter – 18 oktober 1872, sida 2

— Jaså. Hennes ögon hvilade på honom med djupt deltagande. Han hade intagit en ställning, som på en gång var mycket behagfull och vittnade om en ytterlig grad af utmattning. Hans hufvud var obetäckt och hvilade mot armen, så att anletsdragen syntes. Hon såg den mörka skuggan under hens ögon, hon såg det lidande uttrycket i hans ansigte, hon såg hans hvita händer och mjuka, silkeslena bår; hon såg hvad hon förut sett, nemligen att han, ehuru nu innehafvande en låg sambhällsställning, en gång varit en förnäm man. — Han är korporal vid afrikanska jägareregementet? frågade hon köpmannen. — Ja, min fru. För min del tror jag, att. han förr varit någonting helt annat, att han sett lyckligare dagar. Hon svarade icke; tankfull betraktade hon den slumrande soldaten. — Han räddade mig en gång — med stor fara för sitt eget lif — från att bli plundrad af några turcos, fortfor den gamle mannen. Derför är han också alltid välkommen under mitt tak... Hans sällskap i kasernen måste vara särdeles obehagligt för honom, jag kan inte föreställa mig annat... Man säger, att han skulle varit officer för längesedan och riddare af Hederslegionen, om icke hans öfverste hatade honom så bittert. — Ahl... Jag har sett denne man ett par gånger förut, han tillverkar vackra saker af