Dagens Nyheter – 18 oktober 1872, sida 2

Utrikes-Nyheter. Angående den nordslesvigska frågan skrifver en korrespondent från Berlin den 10 dennes till Aug. Allg. Zeitung: Som bekant, uppehåller sig det tyska sändebudet vid danska hofvet, hr von Heydebrand und der Lasa, för närvarande i Berlin, och det påstås, att hans besök i Nordtysklands hufvudstad skall vara töranledt af den slesvigska frågan, på så sätt, att han, då denna fråga nu ånyo väckts till lif, skall mottaga nya förhållningsorder. Det påstås, att furst Gortschakoff under trekejsarmötet varit den som bringat den nämda frågan på tal. Furst Gortschakoffs förslag hade framkommit efter förutgången idvexling med de österrikiska och danska kabinetten. Man har i Berlin hatt något svårt att undandraga sig denna frågas ventilering, alldenstund man från Köpenhamn satt i rörelse åtskilliga beslägtade krafter, hvilka i regeringskretsarne städse kunna göra anspråk på ett visst konveationelt tillmötesgående. Men i hvarje fall skall danska regeringen med hänsyn till den nordslesvigska frågan komma att se sig ställd framför ett af dessa alternativer: antingen att gå in på de bekanta tyska garantifordringarne med några obetydliga modifikationer eller ock att definitivt Jåta falla sina fordringar på uppfyllandet af Pragfredens 5:to artikel. Thiers befallnivg om prins Napoleons utvisande ur Frankrike fortfar att vara föremål för större delens af den utländska pressen ovilja. Innan prinsen med sin gemål den 11 denneg lemnade Millemont, har han, såsom han sjelf yttrar, begagnat de få ögonblick, presidentens agenter lemnade honom, till att uppsätta en protest, hvilken han tillställt franska nationalförsamliogens president, hr Gråvy. Det heter i denna protest bland annat: Såsom jag sagt till inrikesministerns agent, är jag i min rätt att betrakta mig vara lockad i en snara, eftersom regeringen tör mig utfärdat ett lagligt pass att resa i Frankrike och regeringen dessutom alltid blifvit underrättad genom sina agenter om min vistelseort. Mitt politiska uppträdande, som är fullt af måtta, har aldrig gifvit regeringen någon orsak till beklaganien, och jag uppfordrar den att mot mig rikta en anklagelse, som kan falla under någon som helst lagparagraf. I verkligheten är namnet Napoleon, som jag har äran bära, mitt enda brott i regeringens ögon. Ifall jag ville söka argumenter till förmån för den individuela friheten, skulle sådana finnas i tillräckligt antal i republikens presidents och alla hans ministrars tal. Nu, då de ha makten i sina händer, förneka de principerna af vördnad för rätten; de sluta sig till den radikala politiken. Jag reser med en bitterhet, som jag ej kan dölja, och jag betonar, att min hustru, som blef den 4 september respekterad af insurgenterna, hvilka ärade hennes frivilliga afresa, nu lemnar Frankrike mellan den konservativa republikens gensdarmer. Hur värnlös jag än är, i det jag gifver vika för makten, vädjar jag pu som alltid till vår gemensamma suverän, den allmänna omröstningen och folkviljan. Franska sändebudet i Brässel, hr Ernest Picard, söges nu ha återtagit sin afskedsansökan. Komitn för undersökning af de mexikanska våldsbragderna i Texas fordrar skadeersättning. Nordamerikanska regeringen lärer fordra en utjemniog af gränsen mot Mexiko från Rio Grande till Sierra Madre.