Dagens Nyheter – 18 oktober 1872, sida 2

000 -— Victor, att ni är utmärkt skicklig uti att skära i elfenben. Ni lär göra vackra saker. Hvarför har ni aldrig låtit mig draga nytta af er konst? — Mina arbeten äro knappt värda en sou, mumlade Cecil. — Ni underskattar i högsta grad deras värde, likasom ert eget, yttrade la grande dame med något mera köld än då hon nyss talade till honom. Er talang är ganska stor, och ni borde förtjena betydligt derpå. — Hvarför har ni aldrig visat mig dessa arbeten — det borde ni väl åtminstone ha kunnat göra? fortfor Ben Arsli. Derigenom hade jag ju blifvit satt i tillfälle att köpa dem, om jag ville? Åter öfverfor en mörk rodnad Cecls panna. Han vände sig till den qvinliga aristokraten. — Jag har undanhållit honom dem, min fru, icke för det jag fruktade att han skulle bjada för litet för dem, utan — tvärtom. On jag gör honom en liten tjenet, så öfverskattar han genast dess värde så förskräckligt. Hon svarade ingenting, men med en blick gaf hon tillkänna, att hon förstod och beundrade hans motiv. Ben Arsli strök sig med handen öfver pannan; han var djupt rörd. — Alltid gig lik, mumlade han; alltid sig lik... Min son, under det Vf ni förde, innan