Dagens Nyheter – 17 oktober 1872, sida 1

Svenska folkets tillstånd. I. Skåne. Folkbildningsanstalterna. Tessa äro i förhållande till folkmängden flera inom Malmöhus än inom något annat af rikets län. Flera tillfällen äro äfven här jemförelsevis beredda för ökade kunskapers inhemtande af dem som genomgått den egentliga folkskolan, Inom länet finnas nemligen 3 högre folkskolor och 2 folkhögskolor. I inspektörernas berättelser förekomma åtskilliga klagomål öfver ojemnhet och försummelse i skolgången, ehuru det medgifves, att framskridandet till ett bättre förhållande är synbart. Det tyckes likväl, som om liknöjdheten för skolans begagnande mera envist bibehöll sig inom vissa trakter af länet, än inom andra. Om vi härutinnan söka en ledning i den berättelse om folkundervisningen i landet, som af ecklesiastikministern afgafs till k. m:t den 5 maj 1870, så faller det lätt i ögonen, att skolförsummelserna äro störst, der folket befinner sig i en mera betryckt och beroende ställning. Sålunda inhemta vi af de tabeller som åtfölja berättelsen, att inom Oxiehärad, der icke något enda frälsesäteri finnes, hade mera än hälften af de skolpligtige. barnen begagnat undervisningen utöfver 4 månader under året 1868; då deremot inom Ljunitg och Herrestads härader, med 10 frälsesäterier, endast en fjerdedel af dem begagnat undervisningen utöfver den nämda tiden. Detta öfverensstämmer äfven med hvad riksdagsmannen Per Nilsson från Espö oemotsagdt yttrade i andra kammaren vid riksdagen 1869 om tillståndet i detta hänseende vid många frälsegods. Redan förrän 1842 års skolstadga utkom voro skolor inrättade inom alla socknar i länet. Det var förut icke ovanligt, att herremännen på egen bekostnad uppförde skolhusen och bestredo utgifterna för sina underlydandes barnaundervisning, sådan den då meddelades. Numera omnämnes det som berömvärdt undantag då någon herreman, utöfver hvad de honom påförda fyrktalen bjuda, understödjer och befrämjar folkskoleväsendet, och man har i provinsens tidningar sett upptagne yttranden vid kyrkostämmor, afgifna af herremän, deruti de uttalat gen i felkskolorna sträcker sig utöfver det minimum, som i skolstadgan medgifves för de fattigaste och minst begåfvade bernen. Det tyckes således som vissa herremän hyste fruktan för att det uppväxande slägtet skulle få inhemta mera kunskaper, än som förr meddelades i de af dem rälvilligare understödda gubbskolorna. — Förrän folkskolestadgan utfärdades, var det nemligen i allmänhet endast gamla, afsigkomna gubbar och gummor, som tillsattes att undervisa barnen i stapplande innanläsning och tanklöst upprabblande af katekesen. Det undervisningssättet har ännu sina beundrare, ehuru dessa numera tillhöra en mera tystlåten minoritet.