Dagens Nyheter – 17 oktober 1872, sida 1

lats och anspråken på deras kunskaper vid inträdet i seminarierna stälts ungefärligen lika högt, som förr vid deras afgång från desamma; men lönevilkoren hafva endast i högst ringa mån för dem såsom folkskollärare. blifvit höjda. Det kan till och med ifrågasättas, om lärarnes ställning, efter den sista löneförhöjningen, som för öfrigt endast fullt gäller dem som tjenat öfver 10 år, blifvit försämrad eller förbättrad, enär kommunen numera i sammanhang med löneförhöjningen eger fordra 10 månaders undervisning i stället för 8, dervid det förut kunde stanna. . Också förnimmes bland skollärarne ett allmännare missnöje med deras ställning, och de dugligare bland dem se sig om efter beställningar utom skolan. Jemförelsen med skollärarnes ställning på landsbygden i Danmark är för dem närbelägen, och det kan icke nekas att den är nedslående. Då den för folkskolan der gällande författning utfärdades 1814, nära 30 år tidigare än här, bestämdes lärarnes löner högre än de ännu äro här. Sedan dess hafva flera för lärarne der fördelaktiga bestämmelser tillkommit, och derigenom hafva de äfven kommit i en mera aktad ställning än här. Många af dem äro ledamöter af riksdagen och kunna således bevaka skolans och sina egna intressen. De löneförmåner, som enligt lag tillkomma svenska folkskollärare, ställa dem ännu nedanföre den valberättigade klassen. Deruti ligger en för dem retsam förödmjukelse. Allt detta oaktadt måste det medgifvas att våra folkskollärare uppfylla sina förbindelser fullt ut lika redbart som de högre aflönade tjenstemännen. Det är en klagan som genomgår hela landet och visst icke är minst högröstad i Skåne, att religionsundervisningen upptar alltför stor tid i folkskolan. Detta föranledes till en del af vissa missförstådda ställen i skolstadgan, men ännu mera af traditionella förhållanden och af den klerikala kostym, som hela folkundervisningen fortfarande bär. — Bkollärarne hafva hittills emottagit all sin undervisniovg af ecklesiastika tjenstemän och således helt naturligt tillegnat sig deras åskådningsoch undervisningssätt. — Från seminarierna utgå de mest och bäst undervisade i kateketiska föredrag och behöfva således minst förbereda sig för meddelandet i skolan af denna undervisning. Den närmaste uppsigt de äro underkastade är af presterskapet, som det enligt stadgan åligger ott öfva en sorgfällig uppsigt i synnerhet öfver religionsundervisningen, såsom det vigtigaste kunskapsämnet. Föräldrarne hafva sjelfva ännu i allmänhet icke i skolan blifvit undervista i annat än katekes, skrifning och något litet räkning, och betrakta det oftast som en eftergift, då de finna sig uti att deras barn undervisas i andra ämnen, men påyrka det ingalunda. Inspektörerna äro ecklesiastike tjenstemän och kunna icke gerna motsätta sig att mycken tid användes på religionsundervisningen, helst om presterskapet på stället förklarar sig nöjdt med den undervisning som meddelas. Det må derföre icke undras öfver, att de profana ämnena på så många ställen ännu icke vunnit det inträde i skolorna, som önskligt vore. Dertill fordras förändrade stadganden både för folkskollärare-seminarierna, för folkskolan och för tillsynen öfver densamma. : (Forts.) mds— ————ALL LL e——n——