Dagens Nyheter – 17 oktober 1872, sida 1

MA på; ty han kunde här få vara i fred, när han, såsom ofta hände, ville draga sig undan larmet i kasernen och på gatorna. Han fann nu den gamle mannen sitta med banen i kors innanför sin disk; det var. en ståtlig gubbe msd långt skägg, liknande hvitt silke; öfver hans hufvud hängde dyrbara tyger af allehanda slag och omkring honom sågos öfverallt vackra saker af silfver, af guld, af elfenben, af lysande fjädrar, af brons, af smaragder, rubiner och beryller, hvilka blixtrade i halfdunkiet. — Intet kaffe — tack käre far, sade Cecil till svar på mohrens vänliga begäran att få traktera honom med hvad huset förmådde. Ge mig blott tillåtelse att sitta här en stund och hvila mig; ty jag är mycket trött. — Bitt och var välkommen, min son, yttrade Ben Arsli. Hvem skulle väl vara en hedersgäst under detta tak, om icke du? Musjid skall bära till dig pipan. Straxt kom den gamles springosse. med en pipa, ianehållande den yppersta tobak, och Cecil rökte. Men han hade icke suttit länge i denna stillhet, förrän hans ögonlock slöto gig och han öfverväldigades af sömnen. Ben Arsli såg på honom och gaf Musjid ett tecken att vara mycket tyst. Så förgick en half timme, utan att någon infann sig i boden. Men plötsligt stannade ett elegant ekipage derutanför, och en charmant dam visade sig