Dagens Nyheter – 16 oktober 1872, sida 1

N errköpings—Linköpings-banan. (Från Dagens Nyheters specielle referent). Linköping den 15 okt. 1872. Östergötland är ett fett land, har man sagt, och deri instämmer hvar och en som sett dess bygder eller endast bebyggare. De senare, om de äro af äkta sorten, fordra som sin rätt att icke förblandas med vanliga puttelkrämare, och de göra till sin pligt att hålla näsan minst lika högt i vädret, som de beryktade palthammarsgrefvarne, och ingen menniska må förtänka dem det, då de äro hyggligt folk för resten. När man har något drygt innanför loglåset att tänka på, så känner man eig lätt litet dryg för resten, det är ett förhållande som påträffas äfven annorstädes än i lsndet öster om Vettern. Detta landskap står i afseende på yttre odling framom de flesta af landets provinser; beträffande folkmängden likaså. Det behöfver icke heller skämmas för sitt utseende: naturen har varit mot detsamma huld. Också är det öfverströdt med slott och stora herregods, men med ändå flera bondgårdar — och gårdar med sjelfegande bönder. Det lyckliga löget mellan två stora segelbara vatten, Österejön och Vettern; Göta kanal, denra -pulsåder för lif och företagsamhet, som går genom hbjertat af landet; den af naturen bördiga jorden, som tacksam lemnar rik belöning för dess jemförelsevis lätta odiing —allt detta, och många andra förmåner dertill, har gjort Östergötland till en verklig perla bland Svea rikes ländert. Endast i ett fall har Östergötland stått i andra ledet, nemligen i afseende på jernvägskommunikationer. Detta har dock visst icke varit östgötarneg fel, utan den store byggmästaren statens, som spelat rollan af förmyndare öfver många myndlingar i olika förmögenhetsvilkor. Må de fattigaste först tillfredsställas, har förmyndaren räsonnerat, de rika få alltid sin del. Östergötland här sålunda fått vänta, trots de ihärdigaste och oförtrutnaste ansträngningar af alla dem, som egt rätt att i ett eller annat afseende föra dess talan. Man må hysa hvilka åsigter som helst om lämpligheten af att staten bygger jernvägar; man må specielt hvad östgötabanan angår ifrågasätta klokheten af att staten bygger denna jernväg öster om Vettern, då hon förut ledts in på företegot att anlägga en dylik väg vester öm samma sjö; nekas kan i alla fall icke att östgötarne handlat patriotiskt, åtminstone som östgötar, genom att ej släppa tag, som det heter, utan drifvit igenom beslutet om östra stambanan. För tre eller fyra år sedan blef första länken i denna bana färdig. I dag öppnas den andra för allmän trafik. Postdiligensen mellan Linköping och Norrköping har nemligen i dag gjort sin sista resa; i morgon gör posten sin första på jernväg mellan dessa Östergötlands två största städer. Det är ett steg af omätlig vigt och betydelse som ligger i detta nu så lätt verkställda ombyte. Det är en gammal tid som åker bort med postdiligensen, och en ny, som kommer brusande med årghästen. Äfven för denna provins skall detta ombyte åstadkomma revolution i många förhållanden och sprida välsignelse, oaktadt ånghästen här till en del har en helt annan uppgift än på de flesta ställen i Sverige,