Dagens Nyheter – 15 oktober 1872, sida 2

lilla strupe en gång skall stelna genom döden och aldrig mera gifva några toner ifrån sig. Hennes ögon afspeglade så mycken melenkoli... Cecil kände sig rörd, då han såg henne sådan, och yttrade: — Stackars bars, jag hoppas, den dagen måtte vara långt aflöägsen. Och dock — huru modigt riskerada ni icke nyss ert lif för mig! Och han smekte hennes kind. Cigarette, ehuru van vid mycket större närgångenhet från gina förälskade gossars sida, rodnade ända upp till hårfästet. — Nej, jag riskerade ingenting, sade hon hastigt. Hvad döden angår, så kommer han, när han kommer. Hvarje goldat förer honom med sig i sin ränsel... Jag vill hollre dö ung än bli gammal. Pardieu! ålderdomen är ingenting annat än en död, som är medveten. — Hvarifrån har vi fått er visdom, bsra? — Visdom? Bah! man lärer sig något för kvar dag man lefver. Vissa menniskor gå genom lifvet meg tillslutna ögoa och klaga sedan öfver att det finnes ingenting att se; mon till deras antal hör inte jag... Emellertid — det är er önskan att denne arab skall bagrafvas. Måske; ni skall då stanna bär gejelf och se efter honom, eftergzom han ligger er så nära om hjertat; jag går min väg och skickar hit ett par soldater med en bår, så att han må blitrensporterad till staden. Hvad rapporteringen beträffar, så lemna åt mig att