Dagens Nyheter – 15 oktober 1872, sida 1

Stockholms-Nyheter, Tisdagen den 15 oktober 1872. rets 289:de dag. Aterstå 77 dagar. olen går upp kl. 6,40; ned kl. 4,51. agens längd: 10 t. 11 m. änen går ned kl. 4,14 f. m. amn: Eledvig (förkortning af Hildeden stridslystna), förmäld med Henrik Schlesien, stifrada ett cistercienserkloster obnitz och satte sin dottter till abbedissa Blef år 1267 förklarad för helgon. Märkliga händelser den 15 oktober: : Landahlska spökeriet. Om detta beryktade uppträde, eom på sin tid utgjorde samtalsimnet öfver snart sagdt hela riket, berättas i Nicanders och Nordlings Syner och Böster ur det Fördolda hufvudsakligen följande: En studerande i Upsala af vestgöta nation vid namn Landahl bodde under hösttermiaen 1822 tillsammans med tvenne andra q och v. Huset var beliget på Dragarbrunnegatan och tillhördefen smed. På vanligt studentvis hade de packat sig tillhopa i två rum. Det yttre var alldeles mörkt och kunde endast begagnas såsom förvaringsrum för koffertar, kläder och andra persedlar. Landahl ämnade om ett par dagar resa från Upsala, och mot aftonen den 14 oktober beriittade han huru han aldrig lemnade något ställe, der han en längre tid vistats, utan att det spökade för honom. Han tillade at något dylikt väl kunde komma att låta höra af sig denna eller nästa natt, men föga uppmärksamhet fästades dervid. Sedan q och Landahl någon stund läst på sängen och t redan somnat, släcktes juset klockan tre qvart till 11. Ungefär två minuter senare nedföllo från skinken Landahls eldstål och några andra saker. Eldstålet började flytta sig af och an på golfvet, närmade sig sängen, hoppade upp och rullade ofvanpå täcket. Iviggen hördes knackningar, och Möllers kyrkohistoria kastades med stark fart mot dörren till det mörka rummet. En stund derefter började den stol, hvarpå Landahls kläder lågo, vagga af och an, braka i sina fogningar samt skrapa och flytta sig framåt golfvet. Då utbrast q: Nej, nu går jag upp och slår omkull stolen sjelf, så måtte det här bli slut! Men ögonblickligen kullkastades stolen, och eldstålet jemte några andra småsaker hoppade upp mot sängbrädet. Nu vaknade v och fick veta hvad som tilldragit gig. Man tände upp ljus, hvilka stilldes på ett bord mellan båda biddarne. Klockan var då omkring 12. Snart började åter spökeriet. Flintan flög från stolen i väggen, korken hoppade ur bläckhornet, stolen med Landahls kläder stupade öfver ända och drog en annan stol med sig i fallet. Möllers kyrkohbistoria ville ingenstiädes ligga stilla. Vattenkarafinen visade en synnerlig oro, så att vattnet sqvalpade hit och dit. Bordetlyftade sin ena sida, liksom ville det kasta gig öfver sängen, der Landahl låg, men sänkte sig igen, och gedan han lagt nya testamentet på det, blef allt stilla och tyst. Klockan var då öfver 1 på natten. Dagen derefter, på såväl försom eftermiddagen, fortsattes spökeriet i närvaro af ef och en annan tillkallad person. Det bestod nu deruti att Laadahls pennknif, flöjt, rakdon och dylika saker 3jelfmant kommo flygande från det inre rummet till Landahls koffert, som stod i den mörk skrubben. Påföljande natt voro tvenne landsmän ö och D närvarande. Så snart ljuset släcktes, började spökeriet på samma sitt gom förut. D öppnade munnen till en högtidlig besvärjelse, då en toffel kommer farande från golfvet och slår honom för munnen. Utan att hiraf låta sig förfära ropade han: I den treenige gudens namn besvär och frågar jag dig i hvad indamål d:t a sker? hvarpå intet annat svar gafs än att bordet och en stol kullstörtades. :