Dagens Nyheter – 14 oktober 1872, sida 2

Ny arbetsinställelse vid Motala verkstad. Ett här någon tid gängse rykte, att en ny arbetsinställelse inträffat vid Motala mekaniska verkstad, bekräftas nu af Östgöta Correspondenten, som i en mycket lång artikel meddelar några få korta uppgifter der om, Man finner deraf att Cvalsverkets och de större smedjornas arbetare, till ett antal af omkring 350 man, deltagit i inställelsen, som började den 20 september och slutade den 2 dennes, då samtlige -arbetarne hos verkstadens disponent anhållit att få återgå till arbetet under samma vilkor som förut, hvilken anhållan disponenten bifallit, sedan det genom arbetarnes enhälliga uttalanden visat sig att de sjelfve betraktade inställelsen såsom förhastad. Om anledningen till inställelsen denna gång meddelar nyss anförda tidning följande: SArbetslönen hade under en följd af år alltid utgått med visst belopp för timme eller med bestämd dagspenning. För att småningom bereda en öfvergång från detta system till betingsarbetet och på samma gång tillgodose arbetarnes verkliga behof och billiga anspråk på någon förhöjning i arbetslönen, hade följande anordning vidtagits. Timaflöningen utbetalad:s såsom förut till hvarje arbetare utan afkortniog och med successiva förhöjningar i mån at ädagalagd arbetsskicklighet. Men samtidigt infördes ett för alla arbetarne vid vals verket gemensamt beting, beräknadt efter centner färdigt jern, Med ledning af räkenskaperna för en följd af år kunde man utan synnerlig svårighet sätta detta betiog så högt, att det öfversköt den fixa dagspenningen, aflöningens garanterade minsta belopp, och såledesi egentlig mening utgjorde ett premium, hvars storlek berodde på arbetarnes flit, omtanka och intelligens. Mot den förhöjning i arbetslönen, som sålunda kom arbetarne till del, uppstod naturligtvis ingen gensägelse, men så mycket mera misstro väckte sjelfva sättet för dess utgående, genom beting. Man fordrade i sjelfva verket icke högre aflöning, än den som derigenom uppkom, men ville att den skulle utgå på det gamla sättet i form af en bestämd timaflöning. Det vill synas som verkstadens styresman denna gång, likasom förr, skulle haft för afsigt att bereda ökade fördelar åt arbetarne lika väl som åt det bolag, hvars rörelse han sköter. Arbetarne skulle genom det nya aflöningssättet erhålla högre inkomst, derest de derom vinnlade sig, och verkstaden skulle erhålla större arbetsprodukt än förr, med samma maskiner, ränta, belysning och andra allmänna omkostnader. Huruvida afsigten skulle vinnas berodde här på den mycket vigtiga omständigheten, om till valsverkets bedrifvande funnes lika goda materialier: jern och kol, som förr. Men äfven om så var och om verkstadens disponent varit i tillfälle att icke genom ofrivilligt lemnande af mindre goda råämnen göra arbetet svårare för valsverksarbetarne än det var på den tid, efter hvars aflöningsförhållanden betingspriskuranten uppgjordes; så måtte det felet ha blifvit upprepadt att med en viss, i andra fall ådagalagd benägenhet att behandla underlydande vid verkstaden såsom rekryter eller gardister, åt hvilka skäl för order aldrig bjudas, det icke nog tydligt förklarats och visats arbetarne fördelarne af det nya aflöningssystemet. Att så varit förhållandet tyckes framgå deraf att arbetarne, efter att ha hunnit fundera på saken och sätta sig bättre in i det nya förhållandet, återgått till sitt arbete, ehuru vid denna tid åtminstone största delen af dem med lätthet skulle kunnat erhålla arbete på annat håll. I sammanhang härmed må nämnas att, sedan kapten Unge blef chef för Motala verkstad, ha kamrerarne och tre verkmästare vid densamma tagit afsked från sina befattningar (den ene af de sistnämde i enlighet med arbetarnes önskningar). Rd NA a ae a VR RR ER SR RR RV.