i armen; bättre om han fått det i strupen. Man bör aldrig göra något till hälften, käre korporal Victor, yttrade Cigarette i sorglös ton, under det hon stack sin revolver tillbaka i gördeln samt med kännaremin betraktade den bruna, nakna lemmen, hvilken låg der i sanden med sabelfästet ännu omslutet af de eenfulla fingrarne. Cecil svingade sig ur sadeln och såg på henne med den ytterligaste öfverraskning; han hade trott, att dessa säkert träffande skott kommit från någon kallblodig spahi eller jägare. — Jag har er att tacka för mitt lif! sade han hastigt. Men — gode Gui! ni har skjutit ibjäl denne man... Cigarette gjorde en axelryckning och blickade föraktfullt på beduinens lik. — Ja, säkerligen ... Jag är ingen fuskare i yrket. — Det var min lycka, annars hade jag legat der han nu ligger. Men vänta — låt mig se efter... jag tror, han andas ännu. Cigarette skrattade, stött och trotsig. — Pas 8 bete! utbrast hon. Var så god och se på honom, huru mycket ni behagar; men om ni kan upptäcka något lif hos denne arab, så får ni göra narr af mig inför hela armån i morgon. Hon var vid dåligt lynne. Tusen nya känslor hade vaknat hos henne denna natt, nedslående, smärtsamma, bittra känslor; och hon