Dagens Nyheter – 10 oktober 1872, sida 2

ut hjernorna, invan döden gjort dem känslolösa. O, ja! jag är soldat, och jag skall tala om för er en sak scm jag har sett. Jag har sett soldater göra myteri; det var en hel sqvadron, som hatade sin chef och höll af två bland sina underofficerare; och vet ni huru det slutade? Jo, några få hundra män, blinca och druckna af förtviflan, omringades af många flera tusen, gom bildade en mur af bajonetter och kanoner. omkring dem, och en förfärlig eld började från ett tjog kanonmynningar — salfva på salfva dånade, tills icke en enda osårad fanns qvar bland dessa olyckliga, utan de voro förvandlade till en oformlig, jäsande, qvidande massa, öfver hvilken den svarta röken utbredde sig. Detta är hvad jag sett; ni vill väl icke att jag skall få se det en gång till? j Hepvnes ansigte var mycket allvarligt, och ett uttryck af djup känsla afmålade sig deri. Den lilla amazonen förlorade sin vanliga trotsiga ton, när hon talade för sina barnsX, gina kamraters bästa. — Ni vill väl inte att jag skall få se det en gång till? återtog hon, i det hon böjde sig framåt, fästande på honom sina mörka, forskande ögon. Era kämrater skulle resa sig på en enda vink af er, ech de skulle bli nedsablade allesammans. Ni vill ju inte? — Jag skall aldrig göra mig skyldig till något sådant; derpå ger jeg er mitt hedersord. Löftet komfrån hans hjerta. Han skulle