Dagens Nyheter – 10 oktober 1872, sida 1

gom hans personliga förmögenhet satte honom i tillfälle att göra det. Också var hans villa invid Algier ett riktigt palats en miniature; den hade förut varit en förnäm arabs harem ; och trädgården, som omgaf huset, kunde väl kallas i högsta grad förtjusande. I afton voro alla fönstren öppna och festligt upplysta, och öfverallt i de yppiga buskarne och träden brunro tusentals lampor, spridande öfver det hela ett magiskt sken. En musikkår, den bästa inom hären, spelade herrliga stycken ute i parken, under det att springbrunnarne läto sina mångfärgade strålar uppstiga i jomnhöjd med cedrarnes toppar. Cigarette såg på ståten och lyasnade till tonerna, och henne3 panna förmörkades auf vrede. Ah, bah! mumlade hon. Boldaterna dö såsom pestsmittade får, och man ger dem surt bröd, likasom vore de svin. Pantsätta de sina musköter för att få någet att dricka, när deras strupar äro så torra som ödnen, då pryglar man dem; men ni, ni lefya i sus och dus, Morbleu! sådana galningar de stackars simplatt krigarna ändå äro, som fäkta, arbeta, låta sig stympas och dödas för att herr marskalken må kunna sär da hem storartade berättelser om vuuna segrar, uti hvilka hans eget namn framlyser, som hade han ensam uträttat dessa storverk, och för att Herr öfversten må kunna ställa till glädjefoster, der han får uppträda med