Dagens Nyheter – 10 oktober 1872, sida 1

för första gången, uppfiammade Cigarettes kinder, en mörk rodnad öfverfor hela hennes anlete vid denna allvarliga, behagfalla helsning, så kall, så artig, och så ytterst olik de förtroliga, plumpa och stormande vänskapsetygelser, hvarvid hon var van. Och fastän ejjest så djerf och frimodig, ryckte hon tillbaka sin hand, likasom blygdes hon. — Pardieu! drif inte gäck med rig! Jag är ingen hofdam, min gosse! ropade hon hastigt; och innan han visste ordet af, hade hon hoppat ned på gatan öfver hans hufvud samt öfver flera andrag hufvuden, och inästa ögonblick klättrade hon upp till ett fönster i första våningen uti det hus, som låg midtemot det, hvyari hon förut befunnit sig. Folket som såg henne sålunda flyga som en fågel med blåröda viagar från fönster till fönster, undrade till en början mycket öfver denna företeelse, men de skrattade sedan, när de sågo hvem det var, — Det är Cigarette! mumlade en infödd tureo. Ahl fan sjelf måtte vara hennes far. — Helt säkert! ropade Fanans väninna, blickande från den upphöjda plats, hon nu intagit. Och han är en mycket bra fader tilllika, mot mig åtminstone, skall jag säga, ty jag förargar honom inte som hans söner presterna. Men jag har sagt åt honom, att han skall taga er, Ben Arsli, nästa gång ni plundrar ett lik. Ni vet nu att det är bäst att ni aktar er.