Dagens Nyheter – 8 oktober 1872, sida 1

VMU — Hon vände sig om och betraktade honom, hvilket hon förut gjort endast helt flyktigt. Och hvad intresse kunde väl en man ur de djupa lederna ha ingifvit hexwne? Nu afspeglade sig i kennes blick den ytterligaste öfverraskning och på samma gång en köld, som något förmildrades, då hon märkte att det verkligen varit af artighet han såsom en gifva tillbjudit henne hvad Kon ville köpa. Som emellertid denna artighet syntes henne i hög grad malplacerad, fann hon sig föranlåten att på iämpligt sätt tillrättavisa honom och . sade: — Jag tackar er för välmeningen. Men ni borde inse, att hvad ni eger icke kan bli mitt annorlunda än genom köp. Härmed ställde hon den hvite kungen från sig -bland hans lilla trupp af elfenbensaraber och gick att uppsöka sina förnäma följeslagare. Cecil blef något blekare i ansigtet än han nyss varit; han lade alla pjeserna i valnötsasken och kastade sedan denna i sin tornister. Han stod derpå orörlig som en skildtvakt, ända tills öfversten och dennes lysande sällskap aflägsnat sig samt lemnat soldaterna allena. De kalla, förödmjukande ord han nu fått höra från en qvinnas läppar hade gripit honom djupt, ehuru det ej syntes på honom. Genom dem hade han tydligt funnit huru oändligt mycket han förlorat. — En sådan narr jag ännu är! tänkte han,