Dagens Nyheter – 8 oktober 1872, sida 1

WeEev Orden voro i sig sjelfva icke på långt när så öfvermodiga och hånfulla som den ton, hvari de utsades. Och sedan öfversten yttrat dem, vände han sig hastigt om samt begynte konversera med ett par af damerna bland sitt sällskap. Cecil stod stum; han mottog näpsten såsom det tillhör en korporal att mottaga utbrotten af sin öfverstes vrede; en mycket skarp iakttagare skulle kanske ha märkt att en svag rodnad uppsteg på hans solbrända kinder, och att han hårdt sammanbet sina tänder under skägget; men något annat tecken till den kamp, som försiggick inom honom, kunde icke förmärkas. Denna sjelfbeherrskning retade Chåteauroy, gom likväl skulle ha varit denförste att bestraffa ett trotsigt svar, om något sådant blifvit afgifvet. — Gå tillbaka till er plats! sade han och hotade honom med handen, såsom hade han varit en hund. Och låt se att ni bibringar ert folk åtminstone en dunkel aning om hvad tukt och lydnad vill säga. Cecil bugade.sig. Med-.en varnande blick på Rake — hvilkens läppar rörde sig konvulsiviskt, och hvars panna var het såsom eld — gick han till sin plats och fästade genast sina ögon på schackpjeserna, på det att den makt han tillkämpat sig och ännu bibehöll öfver sig gjelf icke måtte bli bruten, hvilket lätt kunde hända, i fall han längre såg på den man som