och försvann ur sigte. Hon gick med snabba steg; en hvar som mötte henne lät sig angeläget vara att gå ur vägen, ty man visste att det icke dugde att reta henne och hon såg nu så bister ut att det likasom stod skrifvet på hennes panna: CAkta er för Cigarette!X Hon gick och gick tills hon kom ett godt stycke utanför staden; bär slog hon sig ned på ett stenblock för att hvila Big, ty hon var trött. — Jaså, det är på detta sätt jag hämnas! mumlade bon. Ahl jag förtjenade att dödas! Han kallade mig oqvinlig — oqvinlig — oqvinlig! För hvar gång hon upprepade ceszsa ord stegrades hennes vrede, och slutligen blef hon så utom sig af förbittring att hon kastade statyetterna och de öfriga af jäigarekorporalen förfärdigade småsakerna på landsvägen samt begynte trampa på dem med båda fötterna likasom voro de lefvande fiender, som hon ville tillfoga allt möjligt ondt. De fina figurerna förstördes härigenom och gjordes oigenkänliga, Sedan hon sålunda gifvit luft åt sin harm, blef hon plötsligt alldeles lugn och stilla. Hon såg på de stympade bilderna och hennes ansigte antog ett uttryck af ånger. Hon kände sig synbarligen missbelåten med sig sjelf. — Allt dotta var nyss vackert, tänkte hor, och det har kostat honom många veckors arbete,