Dagens Nyheter – 7 oktober 1872, sida 2

— VA UV rt att gifva honom sådana! Ah-h-h! son af satan, ni lefver på andras nöd! Spring efter honom genast — skynda er bara och lemna honom detta och detta och detta; och säg att niendast skämtade med honom nyss, och att sakerna ha ett ofantligt stort värde . . . Men vänta! det går kanske inte an att ni ger honom så mycket, ty då begriper han att gåfvan icke kommer från er — huggorm!... Spring fort och drista er inte att nämna ett enda ord om mig, ty då gör ni er olycklig. Om ni med en halfdragen anda förråder mig, skall jag låta mina spabis skära upp halsen på er från det era örat till det andra. Spring, säger jag, eller sänder jag en kula efter er, för att påskynda era steg. Pultroner dansa bra när menuetten spelas med revolvrar. Medan Fanans väninna lät denna ström af ord gå öfver sina läppar, framtog hon ur sin ficka en hel mängd guldoch pilfvermynt, som hon nyss förut vunnit på spel, samt lemnade dem allesammans åt den handfallne köpmannen, hvilken hon derefter medelst en knuff förpassade ut på gatan. Och efter att ha fattat sin lilla pistol — hon hade alltid en sådan fästad innanför bältet — ropade hon: — Spring, om ni vill rädda ert lif, och kom i håg att ni skall punktligt uträtta hvad jag befallt er; annars skjuter jag er för pannan när ni vänder åter — så sannt jag heter Digarette! Den gamle juden ilade utefter gatan så fort