Dagens Nyheter – 5 oktober 1872, sida 2

— 811 — ha kunnat bära den pröfning som han underkastades, mera lugnt, tyst och ståndaktigt än denne hästgardets främste dandy. De första årens lidanden kostade förfärligt på honom — det kan icke nekas. Betänk hvad ban skulle pinas,när t. ex. en liten tyrann isergeantsuniform behagade hundsvottera honom och han måste stå orörlig och tiga, då han likväl hade så mycket att svara! Betänk, huru han måste lida, när han — som vant sig att lefva af den läckraste föda och att dagligen dricka de yppersta viner — hungrig och törstig efter längvariga och mödosamma marscher och ridter trakterades med halfruttet kött och lerigt, blodblandadt vatten! Men han beklagade sig aldrig. När han nu promenerade i den ljumma qvrällen, skedde detta iske för ro skull; han bade ett ärende som han ville uträtta. Han styrde sina steg till Babazoum-gatan-och stannade framför ingången till en trång, mörk butik, der en mängd saker af de mest oelikartade slag voro samlade. Man skulle ha kunnat tro att det var en pantlånares affärslokal. En man med ett skrynkligt ansigte och listiga ögon stod i dörren samt ropade, då han blef honom varse: — Ah, god afton, korporal Victor! Cecil helsade på honom och trädde in i hans bod. — Har ni sålt något? frågade han,