Dagens Nyheter – 5 oktober 1872, sida 2

domkapitlets pröfning. RÄTTEG., och POLISNYHETER; POLISEN: Bättre något logis än intet, Med sex af de olyckliga, hvilka nyligen blifvit gripna för uteliggande, hölls i går förhör i poliskammaren. Fem af de husvilla återfördes i häktet för inväntandet af deras prestbetyg. Den sjette sändes till arbetshuset. RÅDHUSRÄTTEN. Schlossska målet, Vid rådbusrättens fjerde afdelning förevar i förrgår ånyo nämda, af oss förut refererade mål, hvarvid inställde sig åklagaren t. f. stadsfiskalen J H. Eckerström samt grosshandlaren M. Schloss och i dennes tjenst anställde bokhållaren Gottschalk jemte drängen Fredrikeson, Schlost i rätte; nn äfven denna gång biträdd af vice häradshöfdingen O. A. Beckman. Efter ipoferin en af protokollet för förra rättegångstillfället inlemnade häradshöfdingen Beckman för att visa det oförsynta sätt, på hvilket åklagaren gått till väga, ett af faktor Fahlvik i Falun ntfärdadt intyg af innehåll, att denne aldrig köpt några varor af eller försålt några sådana till hans hufvudman. (Åklagaren hade nemligen vid ett före gående tillfälle angifvit grosshandlaren Schloss för att mot Fahlvik hafva uppsåtligen gjort orätt i vägande.) Hr Eckerström, hvilken det blifvit ålagdt att nu uppgifva omfånget af den talan, han ville föra mot de anklagade, förklarade till en början, att han ej hade några vidare angifvelser att göra, och anhöll om vittnesförhör med bland andra arrendatorn G. G. Johansson från Vestmanland, hvilken under åren 1869 och 1870 skulle från Falun till Stockholm forslat hudar, hvilka han emottagit af faktor Fahlvik för att öfverlemna till grosshand: laren Schloss, och motiverade detta sitt yrkande dermed, att F. måste anses hafva ansvarsskyldig het för de varor, han emottoge af svarandens om bud för att tillsända denne. Hr Schloss upplystei anledning deraf, att hans ombud reste omkring i Dalarne och uppköpte hudar och skinn, hvilka de packade in i numrerade bundtar och sände till faktor Fahlvik för att af denne skickas till Stockhölm, äfvensom att dessa bundtar förseddes med uppgift på antalet, men ej på vigten af de skinn, som hvar och en innehölle, hvarför han ansåg, att F. ej hade något att göra med huru mycket de vägde, samt bestred således Johanssons hörande. Sedan emellertid åklagaren förklarat sig vilja inskränka sitt yrkande så till vida, att han endast önskade Johansson hörd i afsigt att få utrönt, buruvida denne sett, om i Schloss magasin begagnats oriktiga vigter, och Johansson tillika upplyst, att han ej ville föra någon ansvars. eller ersättningstalan mot svaranden, tillätos såväl han som bokhållarne A. Scherling och F. Granlund samt drängarne A. Andersson och P. A. Johansson att af lägga vittneseden, hvarefter arrendatorn Johansson först hördes. Denne berättade, att han tvenne särskilda gånger, i början af år 1869 och under vintern 1870, forslat några lass skinn till Stockholm och aflemnat dem i grosshandlaren M. Schloss foagasin. Varorna hade han emottagit af faktor Fahlyvik i Falun tillika med forsedlar, hvilka hvarken innehölle uppgift på antalet eller vigten af de i bundtar förvarade skinnen. Innan han infann sig hos emottagaren, hade han dock begge gångerna låtit väga varorna förut, den ena gången i grosshandelsbolaget Thorman och Högströms magasin och den andra i stadsvågen vid Skeppsbron, samt försett sig med intyg om hvad de vägde. Vid invägnin gen i Schlossska magasinet hade en vigtförlust, varje gång uppgående till minst 2 lispund, upp: stått, men efter en stunds ordvexling med dem, som verkställt uppvägningen, hade han begge gångerna slutiigen erhållit sin forlön efter den vigt, hvartill varorna uppgått vid en föregående vägning särskild fråga förklarade han, att han ej mindes, hvem som verkställt vägningen eller hurudana vigterna vore beskaffade, samt att hana ldrig förut sett sådana vigter som de i Schloss magasin i beslag tagna tyska vigterna, hvilka nu förevisades honom af åklagaren. Den ifrågavarande vigtskilnaden förklarade svaranden hafva tillkommit på det sätt, att: ett afdrag i vigten troligen blifvit gjordt derför, att skinnen befunnits vara våta, men att hans biträden, för att slippa bråka med Johansson, slutligen betalt honom full frakt efter den vigt han uppgaf, he!st som skilnaden ej kunde belöpa sig till mer än omkring 80 öre. Bokhållaren Scherling, förut anställd hos hr Schloss, hade ingenting att meddela. Såväl han 30om de i svarandens tjenst varande drängarne A. Andersson och P. A. Johansson förklarade emellertid, att de tyska vigterna aldrig begagnats annat än vid invägning och att deras husbon e befallt dem att noga tillse, att nägon sammanblandning ej egde rum med dessa och de svenska vigterna. De begge sist nämda, zom haft invägningen om hand, hade aldrig hört, att nägot klagomål öfver oriktig vägning blifvit gjordt, samt intygade, att de tyska vigterna nu förvarades i en låst låda på kontoret oc. att de d på senare tiden blifvit begagnade. I hr Schloss tjenst anställde bokhällaren Gran lund, som en gång förut blifvit hörd i detta mål, hade till i går ånyo-blitvit inkallad-i anledning af lumphandlaren Israelsson8 uppgift vid förra rättegångstillfället, att G. på hans uppmaning skulle afva lemnat honom 100 rdr såsom godtgörelse för den förlust, som han möjligen skulle hafva lidit vid leverans af åtskilliga partior lump i Schlossskå magasinet. Uppmanad att häröfver afgifva förklaring, berättade Granlund, att han ett par dagar efter det Hansons anmälan om oriktig vägning af ett parti till hans husbonde försåld lump lifvit gjord i poliskammaren och åtal mot denne i anledning deraf anstäldt infunnit sig hos Israelsson för att efterhöra, om han hade någon PETRA ver sq rn isar SKU dar sår sr ma nn En