Dagens Nyheter – 4 oktober 1872, sida 2

köpenhamnska arbetaren och de med honom i lefnadsvilkor jemförliga bo i allmänhet mycket uselt och osundt vid bakgatorna eller mot trånga och mörka gårdar, i källareller vindsvåningar, flera familjer i en våning, som ursprungligen varit beräknad erdast för en, och alltså oftast i ett fredsstörande, demoraliserande gällskap. De, som bo bäst, bo i alla fall så inskränkt, att det är alldeles omöjligt att i sammanhang dermed fänka sig ett godt och sundt familjelif, hvilket dock är det, som utgör grunivalen för hela samhället. När hemmet saknar trefnad, då söker familjen förströelser ute, dryckenskap, osedlighet och råa vanor blifva snart ständiga gäster, den uppväxande ungdomen ser dåliga exempel, apar efter och på detta sätt sjunker och förgiftas befolkningens karakter. En sund och god bostad är derför icke allenast behaglig, utan den är ett alldeles afgjordt godt, ty derigenom bevaras menniskornas helsa, höjes och befrämjas deras moraliska och andliga utveckling. Är det ett offer för medlemmarne i föreningen att afsätta en mark i veckan, så måste det dock tänkas och sägas att målet, till hvilket man sträfvar, är värdt ett sådant offer. Den mark, som hvarje vecka utbetalas, är dessutom icke förspilld, den är blott insatt på 10 år, ty efter den tiden fås den tillbaka och har då med upplupna räntor vuxit till 200 rdr, hvilka bekommas efter en månads uppsägning.