Dagens Nyheter – 4 oktober 1872, sida 2

eve — Kort, suckade tiraljör-öfversten. Absinth, mumlade en annan. Komedier, som hvisslats till döds. Mjeltsjuka. Tärningar. Rouletten. Det hos menniskörna af naturen nedlagda begäret att döda och bli dödad. — Morbleu! ropade Chanrellon och lyckades verkligen öfverrösta de öfriga, allt detta bidrager till förstärkandet af våra leder, det är nog sannt; men herr generalen nämnde det värsta. Tänk bara på lilla Cora; krigsministern borde ge henne Hederslegionen. Hon skickar oss tio gånger flera soldater än vi få genom utskrifningen. Fem präktiga gossar kommo hit i dag, derför att hon plundrat dem på allt hvad de egde, så att nu ingenting annat återstår för dem än att slåss för mitt lifsuppehälle. Hon är ovärderlig, Cora. — Och ändå tycks hon just inte vara mycket att stå efter, anmärkte en kapten, som kommenderade turcos. Jag såg henne, när vårt detachement uppehöll sig i Paris. Ett barnansigto — en temligen Jjuflig stämma — men en kropp som syntes obetydlig i högsta grad och bräcklig som det här glaset. Det är alltihop! Tiraljör-öfversten skrattade med ett visst förakt. Han hade varit ett bland de mera framstående lejonen inom den fashionabla verlden, innan han kom till Algier. ITE