Dagens Nyheter – 4 oktober 1872, sida 1

-— gp kunna täfla i mod och rådighet med hvilken annan officer gom helst inom afrikanska armön — uppiyftade sitt hufvud, då han hörde detta yttrande af generalen, och sade: — Ni anser således, herr gåneral, att man måsta vara en gkälm i samma mån man älskar krutröken. Då torde förteckningen öfver era egna brott vara mycket vidlyftig. Den gamle generalen skrattade med sjolfbelåten min; han tyckte att öfversten sagt honom en stor artighet. — BSBapristi! utbrast han. Det är minsann inga dygder vi ha att tacka för att vi kommit i afrikansk krigstjenst; och dock finnes bland oss en sådan mängd ypperliga karlar. Jag har haft bland mitt folk simpla soldater, com visat sig besitta alla de egenskaper man fordrar hos män af hög samhöällsställning. I min armekår har funnits mera gvickhet, mera belefvenhet och snille än alla verldens hof och kabinett kunna uppvisa. — Banbt! sade Claude de Chanrellon, som deltog i sällskapet och hade placerat sig mycket beqvämt på tre stolar. Om vi alla upptecknade våra memoarer och utgåfvo dem af trycket, skulle verlden få en bok att läsa, hvartill maken väl aldrig förekommit. Dumas och Terrail skulle bli slagna ur brädet. Men skulle snart komma underfund med att denna armås egentliga rekrytvärfvare äro... — Qvinnor! inföll generalen. UNDER SKILDA FANOR. 388.