Dagens Nyheter – 4 oktober 1872, sida 1

olyckshändelse, i det 18 årige drängen A. Börjesson, i tjenst hos en hemmansegare i Kallebäck, bografdes af nedstörtande lös sand. Vid båda dessa olyckstillfällen var beklagligen ingen närvarande, gom kunde skynda till bjelp, utan blet man först uppmärksamgjord på hvad som inträffat genom att hästarne under flera timmar voro utan tillsyn, Båda liken ha blifvit utgräfda ur sanden, Vådeskott. Den 27 september inträffade den olyckshändelsen, att förre näronde mannen K. G. Johansson i Folkatorp, Lerbäcks socken, ljöt döden genom vådaskott. I sällskap med sina två halfbröder, A. Gustafsson och O. Gustafsson, hade Johansson begifvit sig till skogen för att jaga hare. Mellan kl. 10 och 11 på dagen tillkännagäfvo hundarne slag, då de tre bredvid hvarandra stående bröderna gjorda sig redo att skjuta. Vid uppspännandet af geväret halkar A. Gustafssons tumme af bösshanen, som igenslås med den påfölid, att skottet afbrinner, och under det A. Gustafsson i förskräckelsen sänker geväret, träffar skottet Johansson omkring tre tum öfver högra ögat närmare hårfästet. Efter några sekunders vacklande störtar Johansson till marken, hvarefter han i sanslöst tillstånd forslades till sitt hem, der han kl. haif 12 f. m. afled i en ålder af 45 år. (Ner. Alleh.) Båket. En korrespondent till Norrbot tens-Kuriren meddelar följande: För kort tid sedan tilldrogo sig följande upprörande händelser inom Arvidsjaurs norra socken, hvilka händelser berättats för mig af trovärdig person: En af de hrr landtmätare, som hatva arbeten i socknen, befallde en af sina handtlan gare, en lapp, att gå upp i en större gran för att efterse en signal. Då lappen var uppkommen till ungefär midten af granen, täner en annan lapp på densamma, hvilken, tätt öfverväxt med laf, hastigt uppflammade med en förskräcklig låga. Den uppe i trädet varande lapsen rusar mot toppen för att, om möjligt, undgå de rasande lågorna, men måste derifrån kasta sig handlöst ner i marken, hvarvid han kom på hufvudet mellan tvenne vindfällenv. Han skadade sig mycket illa vid fallet, hvartill kom, att han blef mycket bränd af lågorna, Huruvida han ännu lefver, är för närvarande mig obekant. En annan lika ohygglig tilldragelse skedde ungefär vid samma tid: En afdelning fottkarlar skulle flytta från ett ställe till ett längre ner beläget, då en af dem var betydligt ankommen och låg fördenskull att sofva ruset af sig. Derför skulle de. väcka honom för att få honom med, men det lyckades icke, Då säger en af dem: Jag vet ett godt sätt att få honom vaken — hvarefter han hopsamlar en mängd af halm och kringbäddar honom, tänder derefter eld på halmen! Den rusige blef förskräckligt bränd, emedan han var oförmögen, både i följd af ruset och sömnen, att skynda derifrån. Vådlig församlingsbo. Vansinnige drängen H. Nilssoa från Bestekille i Mellby socken, Skåne, har för några dagar sedan inträngt i Mellby prestgård och der begått diverse våldsamhster och slutligen tagit en stor sten och kastat in genom fönstret till kyrkoherden Althåns rum. Stenen kom in med god fart och träffade kyrkoherden i sidan, dock utan att åstadkomma någon vidare skada; hade stenen deremot gått något högre, så att den träffat i hufvudet, kunde slaget, med den kraft stenen var kastad, möjligen blifvit dödande. Samme Nilsson begick äfven under förra året åtskilliga våldsamheter emot kyrkoherden Althen. Då en gång Nilsson ville pocka sig till prestbetyg, hvilket naturligtvis ej kunde utfärdas, gaf han kyrkoherden en bastant örfil inne i dennes eget rum, oci för att hämnas ytterligare passade han på tillfälle och stal bort nycklarne till kyrkan, så att dörrarne måste brytas upp, då prodikan der skulla ske.