Dagens Nyheter – 3 oktober 1872, sida 3

England framträda alla offentliga män och re dogöra på folkmöten för sina åsigter och hand: lingar. Underhusets ledamöter göra det: sjelfva lorderoa undandraga sig det icke. Så daot är fallet äfven i Schweiz. När skall mar i Frankrike förstå att sätta sig ini den tankegång, som do nya förhållandena ovilkorligt kräfva? Ioga lagar rörande offentliga möten borde finnas, ty hvarje sådan lag, äfven den bästa, är ett intrång på folkets rätt, När skola vi ändtligen varda fria från den narrazktiga rädsla, som gjort så mycket ondtiFrankrike? Det var denna rädsla för frihetens missbruk, som vållade, att vi fingo det andra Xecjsardöcmet; det är den rädslan, som mer än annat hindrar, att vi vu få on verklig republik. Men om republikanerna förhålla sig klokt och lugot, är deras framgång viss. Landet är med oss, och vi skola soart hafva en republik ej endast till Bamnet. — Gambetta gjorde under talets lopp ett våldsamt angrepp på bonapartisterna, och hvarje ord af förakt, som han utslungade mot desse, emottogs med Jjudligt bifall. Han slutade med den förklaringen: vi måste ha en ny nationalförsamling, och denna skall återvända till Paris, som är det republikanska Frankrikes hufvud och hjerta. Mötet slöts under lefverop tör talaren. När har lemnade Grenoble, följdes hans vagn sf tusentals menniskor, som egnade honom sin hyllning. Hans tal betraktas allmänt som en varning till Thiers. Det emottagande han öfverallt röner visar, hvilken stor trollmakt hans namn utöfsar, och Thiers bör vara dess mer mån att ej genom illiberala åtgärder stöta tillbaka en man, som hitintills, med uppoffring af egna tycken, lånat honom sitt understöd. Icke minst märkligt är det inflytande han tydligen eger inom hären och officerskårerna. Den i Grenoble förlagda krigsmakten skickade honom en deputation af tjugo officerare från olika regementen med uppdrag att till honom frembära dessa regemertens helsningar och försäkra honom om deras högaktniog. Äfven andshöfdingens närmaste man uppvaktade hc. nom å dennes vägnar för samma äudamål, Times för den 28 d:s innehåller en kort notis af följande innehåll: Det bekräftar sig att ryssarne marschera mot Khiva. I Augsb. Allg. Ztg har Rysslands gamle motståndare, den bekante resanden och språkforskaren Hermann Väåmbåry, offentligejort en artikel om denna fråga, i hvilken artikel han ånyo varnar engelsmännen för Rysslands utvidgniogsplaner. Engelsmännen i London och Kalkutta — säger han — synas inbilla sig att Kniva är ett obetydligt land vid nedre loppet af Oxusfloden, medan det i verkligheten sträcker sig till den iranska bergskedjans nordliga rand. När Khiva är eröfradt, skall en rysk invasion i Merv, norr omHerat icke länge låta vänta på sig. Enligt Våmbårys åsigt har Ryssland länge förberedt det nu öppnade krigståget mot Khiva och för den skull satt sig i förbindelse och godt förstånd med Khivas närmaste granne, Khbudsjar Khan i Kbokand, sora synes myc ket trakterad af det ryska umgänget och redan i så hög grad hunvit vänja sig vid civilisationens välsignelser, att han roar sig med fotografier och speldosor samt med suveränt förakt bemöter Korans förbud mot förtärandet af starka drycker. För öfrigt medgifver Våmbery att Khiva är ott röfvarnäste, som det kan göra ganska godt att en tid komma under ryskt herradöme.