Dagens Nyheter – 3 oktober 1872, sida 3

Utrikes-Nyheter. Tyska sändebudet grefve Arnim hade den 26 september i Paris ett samtal med Thiers, hvilket varade i flera timmar. Grefve Arnim konstaterar i sin berättelse deröfver, att hans mottagande från presidentens sida var ej blott tillmötesgående, utan nästan bjertligt. Tillika uttalar han sin tillfredsställelse öfver Thiers skildripg af Fraukrikes finansiella ställning, som gör det otvifvelsktigt att Frankrike ej blott vill, utan äfven kan betala krigsskade ersättniogen till Tyskland. Enligt Thiers berättelse hade sedan den 1 juli i statskassan influtit 1 milliard 250 millioner frank af statslånet. Det var — hade Thiers segt — den franske fivansministerna sträfvan att använda de för tillfället öfverflödiga penniogarne på ett sätt, som kunde vara fördelaktigt tör landot. Grefve Arnim tillägger att han, i enlighet med de order han fått i Berlin, försäkrat Thiers om att icke blott Tyskland, utan helt visst hela Europa skulle gynna och befrämja allt, som kunde tjena till att underlätta Frank rikes finansiela betryck och förebygga en möjlig 8. Thiers säges ha bestämdt boslutit att .qvarblifva i Paris till början af november. Han påstås med ifver fortfarande arbeta på de två stora frågorna: armåorganisationon och Frankrikes handelsförhållande till utlandet. Gambettas besök i Grenoble (Savojen) omtalades i gårdagsbladet. Sedan han der under lifliga välkomstrop presenterats för en myckat talrik församling, höll han ett tal, gom räckte 1 !4 timme och: hvarz hufvudinnehåll af en tidning återgifves sålunda: Jag känner, sade han, att jag äri ett land, der republikanska grundsatser blomstrat till och med före 1789. Ert bifall, jag hoppas det, gäller republiken och icke mig. Af mig kunnen I icke fordra någon annan fullkomlighet än en fullkomlig kärlek till fäderneslandet. Man har hänsyftat på kriget och på nationalförsvars regeringens ansträngningar att rädda åtminstone Frankrikes ära. Det kan då aldrig tillräckligt ofta upprepas, att det var för hederns skull republikanerna fortsatte ett krig, som de icke hade börjat. Gambetta uppdrog en jemförelse mellan dot nuvarande republikanska partiet i Frankrike och det s.k, ordniogens perti, hvari han framhöll, att republikanerna visat sig villiga att lyda lagarne, äfven när dessa vore orimliga, hvaremot det s. k. ordningspartiet endast tillställt oordniagar och utspridt smädelser. Gambetta uttalade sig derefter mot regeringens förskräckelse för folkmöten. I ett demokratiskt land, sade han, är det nödvändigt, att valmännen och de välde samlag för att utbyta tankar, I