Dagens Nyheter – 2 oktober 1872, sida 1

komma i mitt våld. Om han tager hennes lif skall han med tlotusen lif plikta derför ; om han vanärar honne, skall jag låta krigets eld utbreda sig öfver hela detta land, med den påföljd att han och allt hans folk bli drifna tillbaka till kusten som snopsa hundar -och samtliga omkomma i hafvet. Detta pvär jag vid logen och profeten! ; Hotelsen uttalades med en monarks högtidliga och vördnadebjudande toa. Jägaren bugade sig, då Ilderim slutat tala. Hans tänder voro hårdt sarmanbitna och hans ansigte var mörkrödt. — Emir, lyssna till ett ord, sade han helt kort och bastämdt. Icke allenaxt ni, utan äf:ven jag har blifvit förolämpad. Hade jag vetat, hvilket budskap, jag medförde, skullo jag aldrig ha kunnat förmå mig att uträtta detta ärende. Ni känner mig. Ni bär märken efter mina hugg, likasom jag bär miärken efter era. Tro på hvad jag nu säger er, Bidi. Jag lofvar vid min heder, att innan solen går ped skall den unga flickan åter befinna sig i ert läger; i annat fall kommer jag ejelf tillbaka, och ora krigare få då straffa mig på hvad sätt de behagå. Endast genom mig kan hon räddas, utan att derförinnan bli våldförd. Svara, har ni förtroende till mig? Höfdingen betraktade honom länge; sittande orörlig i sadeln, höll kan pina ögon fästade på den man, som så ofta i stridens tummel bjudit UNDER SKILDA FANOR. 38.