Dagens Nyheter – 28 september 1872, sida 2

Det är till en arabisk lägerplets vinu vilj föra våra läsare. Tälten sträckte sig i oc halfeirkel och midt ibland dem märktes et som var högre och hade ett präktigare utee ende än de andra. Bcheiken bodde här oc! hans fana svajade deröfver. Öfverallt i lögret herrskade den ytterligast oordning; ty öknens söner sky alla inskränk vingar i fribet. Solen hade gått ned, och hela den kring liggande nejden var insvept i ett djupt mör ker. Kring elder, uppgjorda hör och der, lågt beduiner utsträckta på marken, rnjutande a: qvällens högtidliga tystnad, sam de i allmän het så ogerna bryta, och rökande sina ling: pipor. I det stora tältet satt stammens höfding på en rikt prydd divan, omgifven af en hop ara ber. En praktfull matta var utbredd öfver marken, på hvilken somliga af höfdingens män sutto i hukande ställving. Tältets väggar voro behängda med bössor och gvärd, och i midten stod en hög turkisk kandelaber, byvarsg ljus kämpade med det rödsktiga skenet från en utanför tältöppninger uppgjord vakteld. Vid sidan om kandelzbern satt på kuddar en främling, som var gcheikens gäst och af honom bhölls i stor heder. Han var endast en simpel jägare-korporal, och hade en gårg varit stammens fiende; dock värderades han