Dagens Nyheter – 27 september 1872, sida 2

MVU vara i stånd till att slita svepningen från din moders lik och sälja den för en lumpen penning. Du skulle kunna äta dissa egna barn en fricassge! Du skulle inte tveka att utbyta din faders ban mot en half butelj konjak! Vu ten, chien! börarne3 munterhet fördubblades. Cigarettes tal slog an på dem, ty det öfverensstämde helt och hållet med deras smak. Medan skrattet och stojet pågick, eamlade emellertid hennes interlokutör mod och utropade nu med hög stämma: — Fy, tusan! Hvita händer och flickansigte passa väl för en soldst! Han kan döda qvinvor, det tror jag honom om — så vida nemligen bangs herrskarinna tillåter det. Visst någonting att skryta af! Han hotar inte med att rycka af dem öronon, om de ej vilja ge honom sina pengar, och inte heller slår han dem med käppar, om de koka hans ägg för hårdt, som du gör, Gråskägg, genmälda den frånvarandes försvararinna. Hvita händer, säger du! Nåväl, hans händer bruka icke fördjupa sig i andras fickor såzom dina, stor:krytare! Åter hördes en skrattsalfva. Gråskäögg var en fruktad auktoritet, som knappast den vildaste våghals i hela brigaden tordes motsäga. Derför voro bifallsyttringarno så lifliga när Cigareite nu lexade upp honom. — Hans händer kunna icko arbeta så som mins, det ger jag mig hin på, brummade Gråskögg.