Dagens Nyheter – 27 september 1872, sida 2

Arbetet börjar komma till heders. En 24 årig man, som i flera år varit i bokhandel i en af skånska städerna, men funnit sig ega last och fallenhet för snickeri, hari dessa dagar tagit anställnirg såsom lärling å en af Skånes bästa snickeriverkstäder. Em meteor observerades i Uddevalia i måndags, klockan något öfver half 8 eftermiddagen. Den syntes komma från öster och gick i vestlig riktning. Kärnan var klart eld röd och don efierlemnade strimman eller svan: sen af samma färg, men något mattare och i gult stötande. Hastigt öfvergick dock denna strimma, som ganska längo blef synlig efter det sjelfva meteoren försvunnit för åskådarnes blickar, till det mest intensiva hvita sken, hvilket slutligen så småningom öfvergick i ljugare töcken och försvann. — Om samma fenomen berättar Borås Tilning: Ena eldkula, af som det syntes vid pass ett barnhufvuds storlek, visade sig här förliden måndags afton omkring klockan 8, gående nästan midt öfver himlahvalfvet från nordost åt sydvest, der han plötsligt slocknade. Kus Jan var af en klar, blåaktig färg, bländande lik en blixt, och qvarlemnade på firmamentet en till utseendet ungefär handsbred, ljusgul strimma, som i zenith qvarstod ännu nästan tio minuter efter sedan meteoren försvunnit. Så iotensivt var eldkulans vackra sken, att detsamma några ögonblick verkligen upplyste den mörka höstqvällen. Intet tecken till explosion visade sig, eller något ljud deraf kunde förnimma, då kulan på en 1 Bång åter försvann.