ansigte möta politiska motståndarne för att försvara gin ståndpunkt. tDenne ordets riddare — såsom man kallat honom — hvilken förr så varmt häfdat frihetens sak trots alla europeiska nödvändigheterX, — skämmes nu icke att begagna utlandet, isynnerhet Preussen, till buse för att ekränma folk från hågen att ytterligare arbeta på vår inre frihets utveckling, lika litet som det sårar hans 4folkliga samvete att apellera till kungaviljan — Hans majestäts vishets — såsom en damm mot folkviljan. Man har svårt att frigöra sig f:ål misstanken, att han blott har kämpat för frihetens sak, så länge denna öfverensstämde rsed hans partis sak. Detta är bårda ord, skall någon måhända anmärka; men Karl Plougs handlingssätt under senare tiden, gåsom högerns förnämsta sköldhållare, fritager hvar och en från att behandla konom med skonsamhet.