Dagens Nyheter – 25 september 1872, sida 1

Onsdagen den 25 september 1872. Årets 269:de dag. Återstå 97 dagar. Soen går upp kl. 5,53, ned kl. 5,49. Dagens längd: 11 t. 56 min. HMäånen går upp kl. 9,24 f. m. Namn: Cleophas (grekiskt mansnamn: mycket berömd) en af Kristi lärjungar, omtalad af både Lucas och Johannes. Han uppgifves ha i Emaus blifvit mördad af judarne. Märkl!iga händelser den 25 september, 1541: afslöts fördraget i Brömsebro mellan Danmark och Sverige (Gustaf I och Kristian IT). 1598: slaxet vid Stångebro mellan hertig Carl och konung Sigismund, hvilket hade till följd att den förre jemte segern vann det rike, som den senare förlorade. Fryxell berättar angående detta slag, bland annat: Stångebro slag är den sista stora drabbning, som blitvit hållen i det inre af fiderneslandet. På dess utgång berodde iäfven i många hinseenden Sveriges både andliga och verldsliga frihet. Det lefver också uti friskt minne, och itrakten kring Linköping veta bönderna noza att utvisa stället, hvarest slaget stått. Efter vanligheten har man om detsamma berättat åtskilliga underbara sägner. St Brita skall redan i sina dagar ha förespått att en gång i tidernas fullkomnande skulle en frimmande krigshär infalla i riket, då kring Vadstena en så förfärlig drabbning komme att hållas, att de dödas vapen skulle simma i blod. En annan sägen var att natten mellan den 24 och 25 september 1597, eller jemt ett år före slaget, voro tvenne bönder ute och fiskade i Stångån. De sågo då på himlahvalfvet ett mörkt moln, som med förfärligt dån delade gig. Från hvardera sidan framkom en krigshär, den ena i svensk, den andra i polsk drägt. De drabbade tillsammans med buller och gny tills den polska slutligen blef fördrifven. Litet derefter klarnade himlen och de sågo deröfver framträda en man med majestätligt utseende och lång mantel. I högra kanden bar han ett svärd med nedvänd udd, från hvilken blodsdroppar sågos nedflyta: några föllo till och med i fiskrarnes ökstock. Då allt försvunnit, skyndade de till staden och berättade sin syn för biskopen och borgmästaren, hvilka upptecknade densamma och sedan med förskriickelse sågo dess fullbordan.