Dagens Nyheter – 25 september 1872, sida 1

pengar, tänkte hon. Det är samma gamla historia med dem alla. — Era cigarrer äro goda, mon lion, yttrade hon otåligt, i det hon sprang upp; men det är mera än hvad man kan säga om ert sällskap. Så mycket vill jag låta er veta, att om ni varit så der torr och tråkig i går qväll, så skulle jag inte dansat ett enda hvarf med er. Och med några lätta hopp, åt hvilka förtrytelsen gaf ökad fart, försvann Fanans väninna bakom ruinerna och träden som växte deromkring. Hon var stött deröfver att hennes försök att inleda ett vänskapligt förhållande mellan henae och jägaren från dennes sida mötts med så mycken köld och likgiltighet. — Att inte ha något annat att söga åt en flicka, som man dansat med hela natten! tänkte hon, under det hon sjungande aflägsnade sig. : Hon var ond, för det att han genom sitt fina man6r fört hennes tanke på huru klent det var bostäldt med hennes egen hyfsning, och vidare var hon oad, för det att hon icke kunnat förmå honom att tala om sin lefnad;historia för henne. Hon skulle ha velat öfverhopa honom med förebråelser eller muta honom med ömma smekord, men hon hade gjort intet. dera af detta, emedan hon begrep, att hvad hon kunde yttra — vare sig det var hot eller smicker — icke alls skulle utöfva samma