Dagens Nyheter – 25 september 1872, sida 1

MAA — Blef ni då illa behandlad doerhemma? — Nej, inte alle. — Fanns der något som ni höll mycket af — Hul... Ja. — Och hvad var det?... En qvinna? — Nej, en häst. Han sänkte hufvudet, medan han talade och begynte åter teckna figurer i sanden. — Ah! utbrast Cigarette. Hon förstod hvad en sådan känsla vill söga Om det varit en qvinna, som han sörjde, skulle hon bara ha skrattat åt honom; Cigarette hade just ingen hög tanke om sitt eget kön. — Jag kände en kyrassier, sade hon med mild stämma, som också älskade sin häst Han skulle ha velat dö för Kossack; men bar var på samma gång en ursinnig spelare. Nå. väl, en dag spelade han och spelade tills han blef galen och hade förlorat allt hvad har egde utom hästen; då i sitt rasori utsatte han det enda som återstod honom, hans trogne Kossack — och förlorade äfven denne! Han sade aldrig ett ord; men han gick och skuffade gig en pistol, hvarefter han begaf sig till stallet Här kysste han hästen en gång, två gånger, tre gånger, och sköt derpå sig sjelf genom hjertat. — Stackars karl! mumlade jägare-korporalen. Cigarette bevakade honom med sina skarpa falkögen. ka— Denne har också spelat bort mycket