Dagens Nyheter – 24 september 1872, sida 2

hang blick var mildt och behagligt. Se der hvarför monsieur Tata yttrat sig så föraktfullt om hans Sqvinnofysionomit. Några få ögonblick voro nog för Cigarette till att uppnå den plats, der han satt. Han märkte henne icke; hon betraktade honom. — En vacker dandy, tänkte hon, och nobel sedan! Jag undrar hvad han varit i fordna dagar. Hon väckte honom ur hans drömmar utan alla ceremonier och höll fram en bägaro vin åt honom. — Vak upp, herr korporal! ropade hon. Tata Leroux säger, att ni är en engelsman. Jag tror nästan, han har rätt; ty annars skulle ni inte sitta der och fundera som en uggla i solskenet: Se här, smaka på mitt Bourgogne, det duger att dricka. Jag säljer aldrig dåliga viner — inte jag, det är säkert! Sådana vill jag ej sjelf förtära en gång. Han reste sig upp, och innan han mottog bägaren, bugade ban sig för henne mycket artigt och med ett utsökt behag — det var en bugning som mången hofman skulle skatta sig lycklig att kunna efterhärma. — Ahl ma belle, är det ni? sade han. Ni gör mig en stor ära. Cigarette gjorde en liten knyck på hufvudet. Hon var icke van vid dylika helsningar. Hon både tyckte om dessa fina fagoner och harmades smått öfver dem. De väckte hos henre en viss förargelse för det hon icke