Dagens Nyheter – 24 september 1872, sida 1

kunna uträtta något, utan att man slöt sig till något parti. Men landtmannapartiet var icke så absolut i sina åsigter, att man icke kunde intaga en sjolfständig ställning inom det. Det hade en gång för alla fattat det kloka beslutet att inom sig på förhand diskutera hvarje vigtigare fråga, och detta lät sig så mycket lättare göra, som man der kunde yttra sig mer familjärt än i kammaren. Man gaf skäl och tog skäl, och resultatet blef, att åsigterna sammanjemkades till hvad man ansåg gagneligt för landet. Detta parti var långt ifrån så afvogt sinnadt mot städerna, som man i allmänhet föreställde sig. Då frågan förerarit t. ex. om bränvinsutminuteringsafgiftens fördelning på stad och land, hade man med lätthet insett, att om denna fråga genomdrefs, skulle klyftan mellan stadsoch landtmannaintresset betydligt utvidgas, och detta hade han för sin del afstyrkt, och man hade lyssnat till hang råd. Så äfven i flera andra fall, så att han icke hade något skäl att som stadsrepresentant beklaga sig öfver partiets handlingssätt.