Dagens Nyheter – 24 september 1872, sida 1

SS BM AV kunde läsa och för dot hon hade sitt hår kortklippt som en goz3se — med ett ord, för det att hon kände med sig sjelf att, om han var en fulländad hofman, så var hon å sin sida ingenting mindre än en hofdam. — Morbleu! svarade hon och såg litet stucken ut. Ni är för fin för oss, mon brave. I hvilket land, om jag får fråga, lärer man sig att vara så der ceremonpiös? — Hvar skulle man förvärfva ett artigt sätt om icke just i Frankrike? yttrade han i likgiltig ton. Han hade dansat med flickan den föregående qvällen på en soldatbal, och då såg han henne första gången; ty många år hade förflutit sedan han sist var i Algier. Helt kort efter den dag, då han förlorade tio napoleondorer åt Claude de Chanrellon, hade han lemnat staden, och händelsen hade så fogat att han sedan dess af sin tjenstgöring städse varit bunden vid andra orter. Då hon nu talade till honom, voro hans tankar på helt annat håll; han skulle helst ha sett att hon genast lemnat honom i fred. — Do säga att ni är engelsman; men jag tror inte det, återtog Cigarette. Ni har en alltför vaeker organ; i synnerhet tycker jag ni uttalar DL, så väl... Spanjor kanske? — Finner ni mig vara en så andäktig katolik, eftersom ni tror det? Hon skrattade. — Ån grek då?