Dagens Nyheter – 21 september 1872, sida 2

yttrade baroneten, numera ;öfvertygad. Och om man tänker närmare på saken, kan man också icke annat än medgifva att hvad fom ekedde var det bästa som kunde ske und:r så olyckliga omständigheter. Så tyckte äfven lord Royallieu, efter hvad jag hört sägas. Han tillät ingen af slögtingarne att bära corgdrägt och lät nedtaga sin stackars sons porträtt från väggen samt bränna upp det. — Så dramatiskt! utbrast Leo Charteris. Hvad nytta, eller skada har väl en död menniska deraf att man kastar hennes porträtt på elden? Gamle lorden måste alltid ha hatat Beauty. Rock deremot har gått sorgklädd kela tiden; han höll af sin vän, det märkes nog. Man påstår, att han är otröstlig. Siraxt efter katastrofen, förklarade han att han icke lävgre ville stå qvar vid gärdet; en oemotståndlig längtan drog honom ut i verlden, gade han. Han ville inträda i österrikiek krigstjenst eller söka anställning vid armån i Indien. — Hertigen, hans far, lärer ha varit mycket emot dessa förslag; han vill -ej att hans gon och arfvinge skall bli skjuten i förtid ... Vid St George! jag skulle önska, att ni hade sett Rock för några dagar sedan, då lille Pulterey kom på besök till honom, — Hvilken Pulteney? — Jimmy eller grefven? — Grefven, förstås. Jimmy skulle inte ha kunnat bära sig så dumt åt. Dessa uppkomlipgar lära fig då aldrig begripa hvad folk