Dagens Nyheter – 21 september 1872, sida 2

Konungens sjukdom och död. (Från D. N:s korrespondent i Malmö). Malmö den 19 sept. Hl. 2 e. m. När vår konung i måndags den 16 d:s kl. 2 e. m. landsteg vid Malmö hamnkaj, kunde den stora massan, som med vördnadsfull tystnad helsade honom, mycket väl ana att han icke hade lång tid qvar att lefva, och när den höga resanden ankom till landshöfdingeresidenset och måste med mycken varsamhet bäras uppför trapporna, fanns mer än en gom antog möjligheten af att han icke såsom konung skulle lemna det hus, hvari han nu :sågomen kär och värderad gäst inträdde. Af läkarebulletinerna, hvilza redan blifvit meddelade i Stockholmstidningarne, synes, att den svaghet och kraftnedsättning, som redan under sjöresan gjort sig märkbara, gradvis tilltogo till dess lifvet i onsdags kl. 5 minuter efter 9 e. m. stilla och fridsamt utslocknade. Den höga patientens lynne har, ehuru plågorna stundom varit stora, icke varit nedstämdt; och omgifningen kan icke nog prisa det lugn och den vänlighet han lagt i dagen underbela sin ejukxdom. H. m:t visade sans och själsnärvaro ända till kort före kl. 7, då han tog afsked af sin omgifning, hvarefter pastor i St Petri, prosten J. A. Olin, tilkallades samt uppehöll sig hos den döende några ögonblick, sägande några för den högtidliga stunden lämpliga ord. Kl. 7 föll konungen i en dvallik slummer och en timma senare började dödsarbetet. Döden inställle sig mild och blid som en försoningens engel, den visade sig under ett stilla inslumrande utan plågor. : Ryktet om konungens död spred sig snart sagdt ögonblickligt kring staden; men utan att väcka någon bestörtning. Man kunde ju icke vänta annat, och ända från afresan till Tyskland har man gjort sig förtrogen med tanKren på ett regentombyte. Det säger sig sjelf att dödsfallet dock gjort ett djupt intryck på många, isynnerhet på de äldre, som uppvuxit under andra föreställningar om konungavärdigheten än de som för närvarande äro bland ett yngre slägte rådande. De äldre ha en viss böjelse att i konungen se något högre än en vanlig dödlig menniska; de yngre betrakta konungen sågom fosterlandets förste gon och högste embetsman — ett i sannivg ganska vackert betraktelsesätt, men som vid en konungs graf utesluter alla dessa häfdvunna granna fraser och talesätt om odödlighet, oöfverträffade egenskaper, en smärta som geromgår hela nationen, en gorg som vill komma bjertan att brista o. 8 v. Vid konung Carl XV:s bår kan man här nere i Skåne i allmänhet icke tala om någon djup sorg, men väl om ett vemod, com genomgår hela befolkningen vid tanken derpå att han, som för några dagar sedan var nordens mäktigaste man, nu ligger kall och död. Man gamlar och reviderar allt det goda man känner om konung Carl och talar derom; och säkert är att konung Carl XV aldrig stått så högt i sina undersåters bjertan, Bom nu, då han nedlagt spiran. Åtgärder äro vidtagna för det kungliga likets konserverande, och med snälltåget i dag afgår konungens ordonansofficer löjtnant Gyllenram till Stockholm med konungens efterlemnade papper), hvarefter beslut torde komma att fattas huru förfaras skall med hans qvarlefvor. Vi kunna således icke på två å tre dagar vänta någon underrättelse om deras transporterande till Stockholm, Å Klockan 4 i eftermiddag hålles tacksägelse i Malmö St Petri kyrka af prosten J: A. Olin. Det rum, hvari konung Carl XV afled, är beläget en trappa upp-i länsresidenset. Utanför detsamma finnes en svit af större rum, och utanför dessa åter ett mindre förmak, hvarest läkarnes bulletiner utlades under konungens sjukdom. I nämda förmak hölls vakt af en af konungens lakejer. Utanför