Dagens Nyheter – 19 september 1872, sida 2

Ett förberedande valmöte ver till i går afton utlyst för första valkretsen, omfattande staden inom broarne jemte Kungsholms församling. Mötet hölls å lilla börssalen och var besökt af öfver 150 valmän. Å inbjudarnes vägnar öppnade v. häradshöfding Hultgren sammankomsten, uppmanande de närvarande att välja ordförande, till hvillken befattning han sjelf blef utsedd, sedan någfa andra deftillifrågisatta personer afsagt sig förtroendet. Ordföranden meddelade att han af ledamöterna i en komit, som af ett större antal valmän blifvit tillsatt för att söka åstadkomma sammanhållning bland hufvudstadens frisinnade valmän vid det förestående riksdagsmannavalet, erhållit en förslagslista upptagande åtta namn, angående hvilka han önskade höra mötets ågigt. Dessförinnan ville ordf. dock göra den framställningen till mötet, om man icke borde som en oeftergiflig pligt af de blifvande representanterna fordra att de skulle verka för en successiv afskrifning af grundskatter och rTustoch rotehållstungan. Mot denna exklusiva åsigt hördes dock gå allvarliga protester, att saken förföll. Derefter beslöts att först uppropa namnen på de förra represententerna, som icke undanbedt gig förtroendet att blifva återvaida, innan man öfvergick till den förut omnämnda listan. Enhälligt eller med betydligt öfvervägande pluralitet uppsatte mötet såsom sina kandidater hrr Adlersparre, Dufva Gripenstedt, Fock, Sjöberg, Hedin och Mankell. Om hrr Dufva och Mankell uppstod en stund öfverläggning, icke derför att deras kandidatur mötte något allvarsamt motstånd, utan emedan talarne sade sig känna i luften att de uppropade Mfkmnen icke hade allas sympatier. Denna öfverlöggning rörde sig hufvudsakligen omkring två frågor: förhållandet mellan stad och land, som nu genom okloka agitationer från stadsintressets sida håller på att utbilda sig till öppen fisndtlighet, hvilken icke kan medföra lyckliga följder för någondera parten; och rättmätigheten af fordringen att landets modernäring måtte befrias från de gBkatter, som hämma dess utveckling. Man var ense derom att intet olyckligare kunde för landet inträffa, än om de pariistridigheter, till hvilka vi nu sett början, skulle utveckla sig och splittra rike dagens verksamhet. Det vore alldeles klart att en bitter strid skulle uppstå, om man lyssnade till de ovisa råd som från flera håll gifvas, Satt man bör stämma i bäcken och Ystå på sin rätt mot landtmännens egennytta o. sv. Man synes icke vilja taga någon lärdom af den liknande strid, som i andra länder redan utkämpats och alltid utfallit, der man drifvit saken till sin spets, till städernas nackdel, trots att befolkningeprocenten mellan stad och land der icke företer så stor olikhet som i Sverige, der !g af befolkningen bori städerna medan 78 bo på landet, då deremot i Tyskland, Frankrike och Italien 2s bor i städerna och 2s på landet och i Belgien och England ungefär lika många i städerna som på landet. I afseende på de i mycket svarta färger utmålade följderra af grundskatternas afskaffande, eller att städernas invånare hufvudeakligen skulle genom ökade skatter få betäcka bristen i statens inkomster, erinrades dels att afskrifningen borde ske så småningom, hvarigenom den ej blefve så mycket eller i följd af den nu hastigt stigande välmågan alls icke kännbar, dels att städernas invånare, som utgöra en minoritet af landets, alldeles icke ensamma komme -att bära de ökade skatterna, ifall några sådana mot förmodan skulle ifrågakomms, emedan genomförandet af denna skattereform ovilkorligen måste medföra en annan beräkningsgrund för bevillningen, än den som nu följes, och jordegarne få vidkännas en större fastighetsskatt. on Utan någon större meningsskiljaktighet uppförda mötet ytterligare fyra namn på sin kandidatlista, nemligen advokatfiskalon Ljungberg, professor Cederschöld, grosshandlaren Bianchini och sekreteraren dr M, Rubensson.