Dagens Nyheter – 18 september 1872, sida 1

SS vw rr skyndade sig att framsätta mat och öl åt sin väst, om hvilken han tydligen fattat en mycket ög tanke. — Ni borde ha låtit mig köpa min frukost ör pengar; det hade varit bättre än att förnå mig till att begå ett mord, sade Bertie ugnt, och under det han försökte att äta. Maten var allt annat än fin, Cecil hade vårt för att smaka derpå. Emellertid drack an ett glas surt öl, för att släcka törsten, amt åt en bit af det grofva brödet. Han tog af sig sin ring, hvarå Royallieuka ättens vapen var graveradt och en etor afir infattad, och räckte den fram åt mannen. — Denna är värd femtio Frederiksdorer; ill ni taga den i utbyte mot er bössa samt tet krut och kulor? Tysken såg åter på honom med undrande in. Han förstod sig visst ieke på ädla stear; men glansen hos denna safir tjusade hans a, under det att han hade flera bössor än an behöfde och för öfrigt kunde få huru ånga som helst på sin husbondes bekostnad, Cecil fick bössan jemte ett litet kulförråd, mt ett fyldt kruthorn. Försedd härmed tog an farväl af skogvaktaren och lemnade stugan. Nu då han bade ett skjutvapen i sin hand, ände han sig redo att börja det arbete som örestod honom. Om han blefve jagad eller verrumplad, kunde han nu åtminstone göra örföljarne motstånd och slåss för friheten. Skogvaktaren förblef länge stående i dör